etruʹsker, etruskiska raseʹnna, latin Tyrrheʹni, Tusʹci, antikt folkslag i Mellanitalien. Etruskerna är kända för eftervärlden genom arkeologiska lämningar och korta inskrifter men inte genom någon egen bevarad litteratur. Kunskapen om deras historia är följaktligen baserad på en syntes av grekiska och latinska källor samt arkeologiskt material. Detta har skapat problem som främst yttrat sig i en utdragen debatt om folkslagets härkomst.

Den grekiske historieskrivaren Herodotos hävdade att etruskerna invandrat från Mindre Asien, medan Dionysios från Halikarnassos argumenterade för att de

(80 av 751 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
  • Författare:
  • Charlotte Wikander

Språk

Det språk som talades av etruskerna i Mellanitalien finns först belagt i inskrifter från början av 600-talet f.Kr. Under det sista århundradet f.Kr. utplånades etruskiskan nästan helt och ersattes av latinet, men fortlevde som religiöst språk till senantiken.

Förutom den s.k. Zagreb-bindan (en religiös förordning om ca

(47 av 332 ord)
  • Författare:
  • Örjan Wikander

Skrift

Etruskerna övertog alfabetet från grekerna, troligen ca 700 f.Kr.; den exakta utvecklingen är dock inte klarlagd med säkerhet. Det etruskiska alfabetet är i sin tur grunden för det romerska.

(29 av 205 ord)
  • Författare:
  • Jan-Olof Tjäder

Religion

Etruskerna ansågs, av både greker och romare, vara ett synnerligen fromt folk. Deras lära (latin etrusca disciplina) gick ut på att utröna gudarnas vilja genom detaljerat studium av t.ex. blixtar, fåglars flykt eller offerdjurs inälvor, varpå gällde att till punkt och pricka följa de anvisningar som ritualen föreskrev. Ceremonierna fanns nedtecknade i de heliga böcker som ansågs ha blivit

(59 av 421 ord)
  • Författare:
  • Charlotte Scheffer

Läkekonst

Efter grekisk förebild sökte etruskerna förebygga och behandla sjukdomar genom böner

(11 av 54 ord)
  • Författare:
  • Hans Moëll

Konst

Den etruskiska konsten var, som all antik konst, knuten till bestämda användningsområden. Graven och helgedomen var de mest framträdande av dessa. De riter och bruk som här var styrande utgjorde grundförutsättningen för en egenart i konstskapandet. Denna egenart förstärktes av att etruskerna inte systematiskt anammade den i medelhavsområdet dominerande grekiska konsten på det formella planet. De tog upp somligt men lämnade annat, och det de tog upp blev ibland giltigt en längre tid, medan konstutvecklingen i Grekland gick vidare. Mycket

(80 av 609 ord)
  • Författare:
  • Eva Rystedt

Arkitektur

Urbaniseringen av Mellanitalien under andra hälften av 600-talet f.Kr. skapade förutsättningarna för en differentierad arkitektur. Utvecklingen i söder, där den vulkaniska tuffen erbjöd ett utomordentligt byggnadsmaterial, skilde sig tekniskt från den i kalkstensområdet i norra Etrurien. Tuffen lät sig sågas till kvaderblock och husgrunder och gravkamrar kunde med lätthet huggas ut ur klippan.

Privathus, rekonstruerade från utgrävningarna av Acquarossa, San Giovenale (600–500-talen f.Kr.) och Marzabotto (400-talet), hade i allmänhet väggar av fackverk på stengrund; mellanrummen mellan bjälkarna fylldes med

(79 av 562 ord)
  • Författare:
  • Örjan Wikander

Litteraturanvisning

Allmänt:
G. Bonfante & L. Bonfante, The Etruscan Language ( 1983);
M. Cristofani, The Etruscans (engelsk översättning 1979);
H. Furuhagen, Etrusker: Historien om ett främmande folk ( 1985);
M. Pallottino, The Etruscans ( 1975);
M. Torelli, Storia degli etruschi ( 1981);
Ch. Wikander & Ö. Wikander, Etruskerna ( 1987).
Språk:
A. Pfiffig, Die etruskische Sprache ( 1969).
Religion:
L. Bonfante Warren (utgivare), Etruscan Life and Afterlife ( 1986);
H.J. Pfiffig, Religio etrusca ( 1975).
Konst:
R. Bianchi Bandinelli, Etrusker und Italiker vor der römischen Herrschaft ( 1974);
O.J. Brendel, Etruscan Art (19785);
M. Cristofani, L’arte degli etruschi: Produzione e consumo ( 1978);
M. Sprenger, G. Bartoloni & M. Hirmer, Die Etrusker: Kunst und Geschichte ( 1977).
Arkitektur:
A. Andrén, Architectural Terracottas from Etrusco-Italic Temples ( 1940);
A. Boëthius & J.B. Ward-Perkins, Etruscan and Roman Architecture ( 1970);
F. Prayon, Frühetruskische Grab- und Hausarchitektur ( 1975);
E. Wetter m.fl., Med kungen på Acquarossa: Den arkeologiska utgrävningen av en etruskisk stad ( 1972).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, etrusker. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/etrusker