evangelier, de skrifter som står främst i Bibelns Nya Testamente och alltid har betraktats som dess viktigaste del: Matteusevangeliet, Markusevangeliet, Lukasevangeliet och Johannesevangeliet. Sin stora både religiösa och historievetenskapliga betydelse har de därigenom att de utgör den huvudsakliga källan till vår kännedom om Jesu liv och budskap (jämför Jesus).

Ordet evangelium fick en speciell innebörd som benämning på framställningar av Jesu uppträdande i Galileen, Judeen och angränsande landskap, av hans förkunnelse och undervisning, av rättegången och korsfästelsen i Jerusalem och

(80 av 958 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
  • Författare:
  • Harald Riesenfeld

Litteraturanvisning

D. Dormeyer, Evangelien als literarische und theologische Gattung ( 1989);
E.J. Epp & G.W. MacRay (utgivare), The New Testament and Its Modern Interpreters ( 1989);
B. Gerhardsson (utgivare), En bok om Nya testamentet ( 5:e upplagan 1989);
B. Gerhardsson, Evangeliernas förhistoria ( nytr. 1991);
C.H. Peisker, Evangeliesynops ( svensk översättning 1982);
B. Reicke, The Roots of the Synoptic Gospels ( 1986).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, evangelier. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/evangelier