Färöarna, ögrupp i norra Atlanten, mellan Skottland och Island; 1 400 km2, 49 755 invånare (2016). Ögruppen utgör en

(17 av 127 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Natur

(1 av 1 ord)

Terrängformer och berggrund

Från en 300–700 m hög, tvärbrant västsida sluttar varje ös ovansida ofta trappstegsartat mot sydöst tills den i en svagt sluttande brant dyker under havsytan. Slættaratindur

(25 av 172 ord)

Klimat

Färöarna har ett kalltempererat, fuktigt klimat med starkt maritim prägel, eftersom öarna omflyts

(13 av 86 ord)

Växt- och djurliv

Färöarnas växter och djur har koloniserat öarna efter senaste istiden och har nordvästeuropeiskt ursprung med få arktiska inslag. Många arter kom som fripassagerare med människan eller har gynnats av hennes omdanande verksamhet (uppodling, fårskötsel o.d.). Kulturpåverkan är således stark. Som oftast på öar finns det relativt få arter på

(49 av 345 ord)

Befolkning

Färöarnas befolkning växte förhållandevis snabbt fram till början av 1990-talet, trots att utflyttningen till Danmark periodvis

(16 av 109 ord)

Språk

Officiella språk är färöiska, som är färingarnas modersmål och enligt lagen

(11 av 30 ord)

Religion

Kristendomen kom till Färöarna omkring år 1000. Öarna fick biskopsdöme ca 1120; en domkyrka började uppföras ca 1300 i Kirkjubøur men fullbordades

(22 av 154 ord)

Utbildning

Folkskolan omfattar sjuårig grundskola (obligatorisk) och tvåårig fortsättningsskola, som kan leda vidare till ett tionde skolår; flertalet elever går nio eller tio

(22 av 151 ord)

Sociala förhållanden

Efter kraftig ekonomisk tillväxt och genomgripande materiell utveckling under det senaste halvseklet utgör Färöarna i dag ett modernt välfärdssamhälle med hög levnadsstandard. Den helt dominerande bostadsformen är självägt enfamiljshus med hög teknisk och hygienisk standard. 65 % av alla bostäder hade 1977 fem

(42 av 294 ord)

Näringsliv

Färöarnas ekonomi är huvudsakligen baserad på fiske och fiskförädlingsindustri, vilka tillsammans bidrar med nästan hela värdet av exporten. Fisket bedrivs främst längs kusterna samt vid Grönland och Island. Fångsterna ökade kontinuerligt under 1960- och 70-talen, men stagnerade under 1980-talets första år. Till följd av stora investeringar i bl.a. fiskefartyg började fångsterna öka igen under slutet av 1990-talet, och

(58 av 410 ord)

Kommunikationer

År 2010 omfattade det färöiska vägnätet 460 km. Antalet personbilar uppgick

(11 av 73 ord)

Massmedier

På Färöarna utges sex dagstidningar med 1–5 nummer per vecka och en totalupplaga på drygt 30 000 ex. Den äldsta och

(20 av 141 ord)

Statsskick och politik

Färöarna är sedan 1948 (lov om hjemmestyre) ett självstyrande folkesamfund i det danska riket. Färingarna är befriade från värnplikt, och Danmark sköter försvar och

(24 av 171 ord)

Förvaltning och kommuner

I takt med stigande välstånd och ökade resurser har Färöarna övertagit förvaltning och finansiering av allt flera uppgifter och därmed vidgat självstyret. Färöarna övertog 1948 lokala utnämningar, kommunal administration, bibliotek och apoteksväsen m.m., och senare

(35 av 247 ord)

Partier och regeringsbildning

Färöisk politik har under hela 1900-talet präglats av frågan om nationellt och ekonomiskt oberoende från Danmark.

I Lagtinget fanns ursprungligen två jämnstarka partier, Självstyrelsepartiet (Sjálfstýrisflokkurin), grundat 1906, som under ledning av Jóannes Patursson verkade för ökad självständighet och en radikal nyordning på det ekonomiska området, och Sambandspartiet (Sambandsflokkurin), grundat 1906, som ville bibehålla och stärka riksgemenskapen med Danmark. Partierna samarbetade i den danska riksdagen

(64 av 451 ord)

Litteratur

Den färöiska litteraturen har först under de senaste seklerna fixerats i skrift. Den äldsta diktningen är medeltida ballader (kvæði), sjungna till den färöiska kedjedansen, kvaddansen, som fortlever än i dag (se vidare Musik). Språk- och folkminnesforskaren Jens Christian Svabo svarade på 1780-talet för den första skrivna samlingen.

Från mitten av 1800-talet blev de färöiska folksägnerna upptecknade först av V.U. Hammmershaimb, som

(61 av 430 ord)

Konst

Färöisk konsthistoria är begränsad till de tre senaste generationerna. Den förste egentlige konstnären var Samal Joensen Mikines. Denne, som fått sin utbildning vid Kunstakademiet i Köpenhamn, inledde sin konstnärsbana på 1930-talet med dystra skildringar av sorg och saknad och dödsläger. Under de

(42 av 298 ord)

Musik

Färöarnas egen musiktradition är uteslutande vokal. Den mest framträdande uttrycksformen är den s.k. kvaddansen, ett slags kedjedans till färökvad sjungna av en försångare, som också oftast leder

(27 av 189 ord)

Folkkultur

Folkkulturen på Färöarna förknippas med livet i bondens gård, och dit hör även den öppna båten, som står för det yppersta inom traditionellt hantverk. De ursprungliga gårdarna hade utvecklats till små bygder eller byar med tät bebyggelse. Det gamla boningshuset

(40 av 280 ord)

Historia

Den iriske munken Dicuil omtalar ca 825 några avlägsna atlantöar, vanligen identifierade med Färöarna, vilka nära hundra år tidigare befolkats av iriska eremiter men senare övergivits på grund av nordiska piraters härjningar. I den isländska ”Færeyinga saga” berättas att Färöarnas första invånare bosatt sig på öarna under Harald Hårfagers dagar (dvs. ca 865–ca 933). Dessa skriftliga uppgifter är osäkra.

De arkeologiska lämningarna består främst av boplatser och gravar av nordisk karaktär (men med kulturinslag från Brittiska öarna) och har hittills

(80 av 574 ord)

Medverkande

  • Björn Hagström
  • Charlotte Christensen
  • Harald Gustafsson
  • Ingmar Brohed
  • Ingmar Jansson
  • Karl Erik Gustafsson
  • Märta Ramsten
  • Nanna Hermansson
  • Peter Hallberg
  • Sven Anders Söderpalm
  • Sven Behrens
  • Sven Laufeld
  • Sven-Axel Bengtson
  • Ulf Erlandsson

Litteraturanvisning

Växt- och djurliv:
A. Nørrevang & J. Lundø (utgivare), Færøernes natur (1982).
Religion:
P.M. Rasmussen, Den færøske sprogrejsning, med særligt henblik på kampen om færøsk som kirkesprog i national og partipolitisk belysning (1987).
Statsskick och politik:
Rigsombudsmanden på Færøerne. Beretning (1989–90);
Å.H. Kamp, Færøerne (1979);
Heini Madsen, Færøerne i 1000 år (1990);
Jóannes Patursson, Færøysk selvstyre (1931);
Thorsteinsson, Ett Færø som Færø (1990);
John F. West, Færørne: En nation og dens historie (dansk översättning 1974).
Litteratur:
M. Brøndsted, ”Færøerne”, Nordens litteratur 1–2 (1972);
Å. Dahl, Bókmentasøga 1–3 (1980–83);
O. Jacobsen, ”Nyere digtning”, Færøerne 2 (1958);
Ch. Matras, Føroysk bókmentasøga (1935).
Konst:
Färöisk konst, utställningskatalog Nordiskt Konstcentrum, Helsingfors (1983).
Musik:
Føroya Kvæði: Corpus Carminum Færoensium 1–6 (1941–72);
Karl & Marianne Clausen, Åndelig visesang på Færøerne (1975);
B. Hylin, Trumm trumm tralalei: Skjaldur (1984).
Folkkultur:
Jóan Pauli Joensen, Färöisk folkkultur (1980).
Historia:
”Nordatlantisk arkeologi”, Hikvin 1989;
T. Nauerby, No Nation is an Island: Language, Culture and National Identity in the Faroe Islands (1996);
John F. West, Færøerne: En nation og dens historie (dansk översättning 1974);
J. Wylie, The Faroe Islands: Interpretations of History (1987).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Färöarna. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/färöarna