(1 av 1 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Före 1800

Fisket betydde under antiken oerhört mycket för tillgången på livsmedel. Bröd och fisk utgjorde tillsammans med olivolja och vin en basföda, särskilt för den fattigare delen av befolkningen, som oftast fick äta sämre kvaliteter samt saltad och torkad fisk. Fångsterna täckte inte behovet, vilket ledde till att importen av fisk – framför allt från regionerna kring Svarta havet och från Italien – var betydande. Fisket var kustnära, och avsättningen skedde lokalt. Det bedrevs emellertid storskaligt fiske på tonfisk, vars säsongvandring

(80 av 800 ord)

1800- och 1900-talen

Holländarna dominerade det europeiska sillfisket fram till mitten av 1700-talet, då den svenska kusten vid Bohuslän blev Europas viktigaste fångstområde, en dominans som varade fram till 1800-talets början. Detta var ett kustnära fiske och ledde till en omfattande export av saltad sill (ca 120 000 tunnor per år) och olja från trankokerierna. Under resten av detta sekel kom fångsterna huvudsakligen från det norska och brittiska fisket. I mitten av 1800-talet var den norska exporten omkring 600 000 tunnor per år och sysselsatte

(80 av 599 ord)

Medverkande

  • Rune Bunte
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Det europeiska saltvattensfiskets historia. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/fiske/det-europeiska-saltvattensfiskets-historia