folkdans, traditionella former av dans som förekom hos landsbygdsbefolkningen vid den tid då man började dokumentera folkkulturens yttringar, dvs. i Sverige kring mitten av 1800-talet. Dansformer som senare nått allmännare spridning brukar inte räknas som folkdanser. Gränsen mellan folkdans och annan dans är alltså i första hand historiskt-antikvariskt, inte socialt eller typologiskt betingad. Folkdanserna är en blandning av mycket ålderdomliga element och ett från överklassen sjunket kulturgods (”gesunkenes Kulturgut”), fixerade vid det stadium i sin spontana utveckling som de nått

(80 av 753 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Folkdans på scenen

På 1900-talet fick Anders Selinder efterföljare när det gällde utnyttjandet i

(11 av 55 ord)

Insamling, forskning och utbildning

Dokumentation av kvarlevande folklig dans med bl.a. filmens hjälp igångsattes på 1920-talet av Ernst Klein på Nordiska

(17 av 115 ord)

Organisationer

Med Philochoros som förebild tillkom Svenska Folkdansens Vänner 1893. I början

(11 av 59 ord)

Medverkande

  • Anna Greta Ståhle
  • Henry Sjöberg
  • Jan-Öjvind Swahn

Litteraturanvisning

G. Biskop, Folkdans inom folkdansrörelsen – folklig dans? ( 1990);
E. Klein, Om folkdans ( 1978);
H. Sjöberg, Artiklar under 25 år ( 1988);
C.-H. Tillhagen & N. Dencker, Svenska folklekar och danser 1–2 ( 1949–50).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, folkdans. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/folkdans