franska, romanskt språk som talas som modersmål av 75 miljoner personer (2010) i bl.a. Frankrike (53 miljoner), Belgien (3,8 miljoner), Schweiz (1,4 miljoner), Canada (7,3 miljoner,

(26 av 182 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Historia

Det talade språket i den romerska provinsen Gallien kom efter hand (delvis under påverkan av keltiska språk och germanska språk) att skilja sig ganska starkt från det klassiska latinet. Det senare fortsatte dock att användas som skrivet språk. Vid tillkomsten av den första bevarade texten på ett språk som kan kallas franska, Strasbourg-ederna från 842, hade genomgripande förändringar skett i både ljudsystem och grammatik. Inom vokalsystemet hade a övergått till e i öppen stavelse (matrem till mère) och den första

(80 av 601 ord)

Ljudlära

Franskan har ett rikt vokalsystem, i synnerhet jämfört med andra romanska språk som spanska och italienska. Det mest påfallande är de fyra nasalvokalerna [œ̃], [õ], [ɛ̃], [ɑ̃] (som i frasen

(29 av 207 ord)

Stavning

Franskans stavning är mycket konservativ och har ändrats obetydligt sedan 1700-talet.

(11 av 34 ord)

Grammatik

I modern franska har substantiven endast en böjningskategori, numerus, med den genomgående pluraländelsen -s (med vissa oregelbundenheter). Det finns två genus, maskulinum och femininum. Historiskt är det med några få undantag latinets ackusativformer som ligger till grund för franskans substantivform. Adjektiven böjs efter numerus (samma ändelser som hos substantiven) och genus (med femininändelsen -e) som

(55 av 391 ord)

Ordförråd

Större delen av det franska ordförrådet har latinskt ursprung. Många s.k. lärda ord har dock lånats in från latinet under medeltiden eller senare och har därför inte undergått alla de

(30 av 209 ord)

Franskans varianter

Den skrivna franskan är mycket enhetlig överallt, medan det talade språket uppvisar större variation. Man brukar skilja mellan patois – lokala dialekter

(22 av 156 ord)

Franskundervisningen i Sverige

Under 1600- och 1700-talen var franska det viktigaste moderna främmande språket i Sverige. Det var umgängesspråket inom de högre samhällsskikten, framför allt för adeln, och oumbärligt för högre studier. Den undervisning som behövdes gavs

(34 av 238 ord)

Medverkande

  • Kerstin Jonasson
  • Mikael Parkvall

Litteraturanvisning

M. Harris & N. Vincent, The Romance Languages ( 1988);
J. Picoche & C. Marchello-Nita, Histoire de la langue française ( 1989);
G. Price, The French Language: Present and Past ( 1971);
A. Valdman, Le Français hors de France ( 1979);
H. Walter, Le Français dans tous les sens ( 1988);
H. Walter, Le Français d’ici, de là, de là-bas ( 1998).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, franska. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/franska