Studiet av galaxernas centrala delar utgör ett av de viktigaste fälten inom galaxforskningen. Intresset är huvudsakligen inriktat på de aktiva galaxerna som utgör

(23 av 164 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Seyfertgalaxer

Den första systematiska studien av aktiva galaxer genomfördes 1943 av den amerikanske astronomen Carl Seyfert (1911–60). Han fann att vissa spiralgalaxer med ljusa kärnpartier uppvisade

(25 av 176 ord)

LINER-galaxer

Omkring en tredjedel av de ljusare galaxerna utgörs av LINER-galaxer (low

(11 av 46 ord)

Radiogalaxer

I samband med den snabba utveckling som radioastronomin fick efter andra världskriget upptäcktes en ny typ av galaxer med kraftigt förhöjd

(21 av 147 ord)

Blazarer

Närbesläktade med radiogalaxerna är blazarerna, vilka också samtliga är starka radiokällor. Prototypen är galaxen BL Lacertae (BL

(17 av 115 ord)

Kvasarer

De ljusaste aktiva galaxerna finner man bland kvasarerna. De uppvisar liknande egenskaper som Seyfert 1-galaxer och BLRG, men på en kraftigt förhöjd nivå.

(22 av 157 ord)

Den centrala energikällan

Ett viktigt problem inom den extragalaktiska astronomin gäller egenskaperna hos den centrala energikällan i aktiva galaxer. På grund av den ringa utsträckningen hos de inre, tätare områdena nära den aktiva kärnan är detaljstudier svåra att genomföra även med de största teleskop. Man tvingas därför utnyttja indirekta metoder för att studera dem. Ljuset därifrån uppvisar ofta variationer på en tidsskala av veckor eller dagar, ibland ännu kortare. Den sträcka ljuset hinner på motsvarande tid utgör ett mått på områdets storlek.

Den

(80 av 746 ord)

Medverkande

  • Nils Bergvall
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Galaxernas centra – aktiva galaxer. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/galax/galaxernas-centra-aktiva-galaxer