Geografins utveckling präglas dels av hur resor och mätningar vidgat horisonten (jämför forskningsresor), dels av vad som under olika perioder setts som dominerande teoretiska och praktiska frågor.

Den grekiska antikens lärde arbetade med två gåtor, nämligen jordens form och läge i universum och ekumenens (dvs. den bebodda världens) utsträckning och innehåll. På 500-talet f.Kr. anses Thales ha föreställt sig jorden som en flytande skiva. Något hundratal år senare hade man resonerat sig fram till att jorden var en sfärisk kropp.

(80 av 720 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Torsten Hägerstrand
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Antikens och medeltidens geografi. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/geografi/geografins-historiska-utveckling/antikens-och-medeltidens-geografi