historisk geografi, den gren av geografin som studerar samhällets rumsliga uppbyggnad ur historiskt perspektiv, bortom mänskligt minne. Tonvikten ligger vid studium och förklaring av geografisk (eller rumslig) förändring över tiden avseende t.ex. landskap, regioner och betydelsefulla platser; det fordrar ofta kunskaper i att tolka källor från angränsande ämnen, såsom arkeologi och historia. Man

(53 av 373 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Ulf Sporrong

Litteraturanvisning

M. Pacione (utgivare), Historical Geography: Progress and Prospect ( 1987).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, historisk geografi. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/historisk-geografi