I den starka verbböjningen motsvarar preteritum i formellt hänseende ganska väl perfektformerna i andra indoeuropeiska språk (t.ex. latin). Ett germanskt tvåtempussystem med presens (närvarande tid) och preteritum (förfluten tid) har ersatt ett äldre tempus–aspekt-system.

Delvis avvikande från de starka verben är de s.k. reduplicerande verben, som upprepar delar av stamstavelsen i

(51 av 358 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Bo Ralph
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Grammatik. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/germanska-språk/grammatik