gravskick, sätt att begrava de döda. Gravplatserna kan vara individuella (t.ex. nära eller rentav inom den avlidnes hus) eller kollektiva, traditionella eller religiöst invigda platser.

Jordbegravning är det mest utbredda och sannolikt också det äldsta gravskicket. Det är den enda förekommande formen i muslimska kulturer, och den praktiseras som regel i kristna kulturer liksom nästan överallt i Afrika, på många håll i Nord- och Sydamerika samt i många andra delar av

(71 av 507 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Förhistoriskt gravskick

Förhistoriskt gravskick studeras genom iakttagelser av spåren efter den döde och hans gravlagda tillhörigheter, gravkonstruktionen och spåren efter gravriter. I äldre gravskick kan finnas många föreställningar som ligger utanför vår tids bruk av termerna grav och gravskick. De förhistoriska gravarna kan t.ex. höra samman med förfäderskult, vara maktsymboler eller revirmarkeringar. De olika betydelserna hänger samman

(55 av 389 ord)

Antiken

De minoiska och mykenska bronsålderskulturernas gravskick uppvisar stora variationer; t.ex. tycks den mykenska aristokratins kupolgravar (tholosgravar) varit kollektiva. Under järnåldern ersattes detta gravskick av individuella begravningar. Jordbegravningar och kremering förekom på det hela taget parallellt i den grekiska världen, med viss dominans för kremering.

(44 av 312 ord)

Gravskick i Sverige under nyare tid

Med kristendomen blev jordbegravning det gängse gravskicket i Sverige. Det ansågs nödvändigt för saligheten att vila i vigd jord, dvs. på den invigda kyrkogården. Grova brottslingar och självspillingar förmenades denna rättighet och begrovs på en icke invigd del av kyrkogården, vanligen norr om kyrkan. Vid

(45 av 321 ord)

Medverkande

  • Evert Baudou
  • Jan Ovesen
  • Nils-Arvid Bringéus
  • Pontus Reimers

Litteraturanvisning

T. Champion m.fl., Prehistoric Europe ( 1984);
K. Hopkins, ”Death in Rome”, Death and Renewal ( 1983);
D. Kurtz & J. Boardman, Greek Burial Customs ( 1971);
A. Lagerlöf (utgivare), Gravfältsundersökningar och gravarkeologi ( 1991);
J.M.C. Toynbee, Death and Burial in the Roman World ( 1971);
E. Vermeule, Aspects of Death in Early Greek Art and Poetry ( 1979).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, gravskick. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/gravskick