Gunnar Ekelöf
Ekelöf, Gunnar, född 15 september 1907, död 16 mars 1968, författare, ledamot av Svenska Akademien från 1958, fil.hedersdoktor i Uppsala 1958. Ekelöf växte upp i ett högborgerligt, olyckligt Stockholmshem. Efter studentexamen bedrev han orientaliska studier i London som senare fortsattes i Uppsala. De grundlade en djup förtrogenhet med indisk men framför allt arabisk och persisk kultur, dock utan att resultera i någon examen. Resor till Frankrike gav honom kontakt med surrealistisk lyrik och modernistiska konst- och musikriktningar. Av hans tidiga
(80 av 885 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
David Andersson,
Poeten och sophelikoptern: Gunnar Ekelöf, folkhemmet och vetenskapen (
2004);
S. Carlson &
A. Liffner (utgivare),
En bok om Gunnar Ekelöf (
1956);
Johan Cullberg,
En diktares kompost (
2012);
R. Ekner,
I den havandes liv (
1967);
R. Ekner,
Gunnar Ekelöf: En bibliografi (
1970);
M. Halldin m.fl. (utgivare),
Ögonvittnen om Gunnar Ekelöf (
2009);
P. Hellström,
Livskänsla och självutplåning (
1976);
O. Lagercrantz,
Jag bor i en annan värld men du bor ju i samma (
1994);
B. Landgren,
Ensamheten, döden och drömmarna (
1971);
B. Landgren,
Den poetiska världen: Strukturanalytiska studier i den unge Gunnar Ekelöfs lyrik (
1982);
B. Landgren,
Polyederns gåta: En introduktion till Gunnar Ekelöfs Färjesång (
1998);
Ulf Larsson,
De fyra elementen: En semantisk motivstudie i Gunnar Ekelöfs En Mölna-elegi (
2004);
A. Lundvall,
Till det omöjligas konst bekänner jag mig: Gunnar Ekelöfs konstsyn (
2009);
U.T. Moberg,
Gunnar Ekelöfs non-figuration och situationspoesi: En studie i hans förankring i det europeiska 20-talets avantgarde (
1982);
U.T. Moberg,
Gunnar Ekelöf framför bilden (
1999);
A. Mortensen,
Tradition och originalitet hos Gunnar Ekelöf (
2000);
Anders Olsson,
Ekelöfs nej (
1983);
Anders Olsson,
Gunnar Ekelöf (
1997);
C.O. Sommar,
Gunnar Ekelöf: En biografi (
1989);
B. Wigforss,
Konstnärens hand: En symbol hos Gunnar Ekelöf (
1983);
P. Åström,
Gunnar Ekelöf och antiken (
1992).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
Gunnar Ekelöf.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/gunnar-ekelöf