idisslare
idisslare, Ruminaʹntia, underordning partåiga hovdjur som omfattar ca 160 arter. De skiljer sig från
(14 av 98 ord)Anatomi
Våmmen (rumen), nätmagen (reticulum) och bladmagen (omasum) kallas tillsammans förmagar, medan löpmagen (abomasum), som är den egentliga magsäcken, motsvarar magen hos enkelmagade djur. Förmagarna fungerar som jäskammare,
(27 av 191 ord)Den unga idisslaren
Hos det unga djuret kan vecken mellan foderstrupen och bladmagen formas till ett rör, struprännan, och
(16 av 109 ord)Mikroorganismer i våm och nätmage
Idisslare tuggar slarvigt när de äter. Fodret kommer ned direkt i våmmen och nätmagen, som till stor del fungerar tillsammans. Där blandas det med foder från tidigare utfodringstillfällen. Genom muskelsammandragningar ältas fodermaterialet mot valkarna i våmväggen
(36 av 257 ord)Våmflorans produktion
Tack vare våmfloran kan idisslare utnyttja den i naturen rika förekomsten av cellulosa och hemicellulosa i växtfibrer, ämnen som inte är tillgängliga för djur utan hjälp av mikroorganismer. En stor del av fodrets protein och praktiskt taget alla enkla kväveföreningar spjälkas i våmmen och nätmagen av mikroorganismerna, med ammoniak som slutprodukt. Ammoniak används av våmfloran till
(56 av 395 ord)Tuggning och idissling
Idissling innebär att djuret stöter upp bollar av de foderpartiklar som finns överst i nätmagen och tuggar om dem. Idisslingsbollarna tuggas i ca 40
(24 av 165 ord)Resorption
I bladmagen resorberas vatten, buffert och en del kvarvarande VFA. Bladmagen
(11 av 47 ord)Energiutbyte
Idisslarnas typ av fodersmältning leder till energiförluster. Bl.a. försvinner 10–20 % i form av metan. I gengäld
(17 av 113 ord)