Immanuel Kant

Kant [kant], Immanuel, född 22 april 1724, död 12 februari 1804, tysk filosof, professor i logik och metafysik i Königsberg från 1770. Kant är en av nyare tidens mest betydande tänkare.

Han började sin bana som anhängare av den rationalistiska filosofin i den utformning den fått av Christian Wolff på grundval av Leibniz filosofi, men han var redan från början öppen för tankar också från annat håll. Hans promotionsavhandling var ett arbete, De igne (’Om elden’, 1755), av närmast naturvetenskaplig

(80 av 1259 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Testa NE.se gratis eller Logga in

Information om artikeln

Medverkande

  • Dick A.R. Haglund

Litteraturanvisning

Den bästa introduktionen till Kants kritiska filosofi är Kants egna kortfattade skrifter, Prolegomena zu einer jeden künftigen Metaphysik... ( 1783) och Grundlegung zur Metaphysik der Sitten ( 1785), tillsammans med den av honom själv aldrig publicerade [ Erste] Einleitung in der Kritik der Urteilskraft.
För övrigt se t.ex. J. Bennet, Kant’s Analytic ( 1966);
J. Bennet, Kant’s Synthetic ( 1966);
E. Cassirer, Kant’s Leben und Lehre (4:e upplagan 1969, Kant’s Life and Thought, engelsk översättning 1981);
S. Körner, Kant ( 1955);
Gottfried Martin, Immanuel Kant: Ontologie und Wissenschaftstheorie ( 1951, Kant’s Metaphysics and Theory of Science, engelsk översättning 1955).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Immanuel Kant. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/immanuel-kant