De indoariska språkens äldsta litteraturhistoria indelas i en vedisk period och en klassisk

(13 av 89 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Tidig och klassisk litteratur

Den äldsta litteraturen i Indien är den vediska med de religiösa vedatexterna som kärna, men också omfattande brahmanatexterna, vilka utlägger den vediska ritualen samt upanishaderna, som har filosofisk karaktär. Under den långa tidrymd då vedatexterna traderades muntligt i den officiella religionsutövningen, och fick den fastlagda form som de nedtecknades i, torde det ha funnits en rik folklig berättartradition, också den med stark förankring i religionen. Den samlades

(67 av 477 ord)

Medelindisk litteratur

Även på de olika prakritdialekterna nedtecknades efter hand en litteratur som nära knöt an till

(15 av 106 ord)

Nyindisk litteratur

Den rikaste litteraturen på de nyindiska språken i den indoariska gruppen återfinns på hindi och bengali, men även maithili, gujarati, marathi och panjabi har gamla litterära traditioner. Flera dialekter av hindi har gjort sig gällande som litteraturspråk. Avadhi, och framför allt braj bhasha, var litterära prestigespråk fram till 1900-talet. Ursprungligen dominerades hindilitteraturen av hjältediktning med ett starkt religiöst tonfall. Som det

(61 av 430 ord)

Indisk litteratur på engelska

I 150 år har engelskan fungerat som litterärt språk i Indien jämsides med de olika indiska språken. Man skrev tidigt lyrik, epik och essäer på engelska, däremot mera sällan dramatik. De första poeterna Henry Derozio, Michael Madhusudan Dutt och Toru Dutt inspirerades alla av europeisk romantik. Mera nationalistiskt inriktade var Rabindranath Tagore, som fick Nobelpriset 1913, och

(57 av 402 ord)

Medverkande

  • Britta Olinder
  • Gunilla Gren-Eklund
  • Margareta Petersson
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Litteratur. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/indien/litteratur