Ett indoeuropeiskt ord kunde bestå av enbart rot med böjningsändelse(r) eller av rot, suffix och ändelse(r). Många suffix har avljudsvarianter, t.ex. -ter, -tor, -tr. Vid nominalböjningen liksom vid verbböjningen spelade accentförflyttningar med avljud i rot, suffix och ändelse stor roll och följde i atematiska paradigm (som saknar suffixet -e-/-o- , den s.k. temavokalen) flera olika mönster. Vid tematisk böjning (med detta suffix) stod accenten stilla på en och samma stavelse, och avljudet spelade då inte samma roll.

De olika suffix

(80 av 652 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Folke Josephson
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Böjning och ordbildning. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/indoeuropeiska-språk/språkstruktur-och-interna-släktskapsförhållanden/böjning-och-ordbildning