instrumentation, orkestrering , konsten att fördela stämmor eller enstaka ljud på olika musikinstrument eller andra ljudkällor i en ensemble. I sin mest grundläggande form innebär instrumentation valet, kombinationen och balanseringen av instrumenten samt anpassningen av det musikaliska materialet till de enskilda instrumentens möjligheter och begränsningar (register, dynamik etc.). I denna bemärkelse har instrumentation existerat i alla tider och

(58 av 401 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Tore Eriksson

Litteraturanvisning

H. Berlioz, Grand traité d’instrumentation et d’orchestration modernes 1–2 ( 1843–55;
utökad och reviderad upplaga av R. Strauss 1905, nytryck 1955; engelska övers.: Treatise on Instrumentation 1991).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, instrumentation. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/instrumentation