Efter Napoleons slutliga fall 1815 återupprättade Wienkongressen överallt de gamla, förrevolutionära och autokratiska regimerna. Kejsar Frans I av Österrike blev kung av Lombardiet–Venetien; Viktor Emanuel av Sardinien–Savojen återfick hela sitt gamla välde jämte Ligurien med Genua. Påven blev på nytt herre i Rom och Mellanitalien. I söder blev Ferdinand I av Bourbon enväldig kung över Bägge Sicilierna. Gamla republiker som Venedig och Genua liksom en rad småfurstendömen försvann för alltid. Italien kom fram till enandet 1860 att domineras av Österrike, Sardinien, påven

(80 av 643 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Bengt Ankarloo
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Risorgimento (1815–60). http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/italien/historia/risorgimento-1815-60