italienska, romanskt språk som talas som modersmål av knappt 60 miljoner

(11 av 52 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Historia (fram till Italiens enande)

Den italienska språksituationen är sedan äldsta tid mycket komplicerad. Det faktum att Italien blev nationalstat först på 1860-talet medförde att språket inte normerades förrän i modern tid. Det erkända behovet av ett för halvön gemensamt skriftspråk ledde emellertid redan på 1500-talet till debatt kring hur ett sådant standardiserat skriftspråk skulle utformas. Denna debatt, som brukar omnämnas som la questione della lingua (’språkfrågan’), har regelbundet återkommit genom landets historia.

(68 av 482 ord)

Historia (efter enandet)

I och med befrielserörelsen (risorgimento), som ledde fram till Italiens enande på 1860-talet, aktualiserades språkfrågan, men med nya förtecken. Det klassiska litteraturspråket uppfattades under 1800-talet som föråldrat och svarade inte mot den moderna nationalstatens praktiska behov. Tidens främsta författare, Alessandro Manzoni, själv från Milano, hävdade att en

(47 av 334 ord)

Uttal

Riksspråket har sju vokaler: [a] som i papa ’påve’, [e] som i sete ’törst’,

(14 av 97 ord)

Grammatik

Substantiv på -a är vanligen feminina, t.ex. la casa ’huset’, på -o vanligen maskulina, t.ex. il libro

(17 av 119 ord)

Ordförråd

Italienskans ordförråd har sin grund i det vulgärlatin som en gång talades på Apenninska halvön. Det har dock under seklens gång påverkats av främmande inflytande. Av de många italiska språk som talades på halvön före latinets utbredning har de flesta

(40 av 284 ord)

Medverkande

  • Ingemar Boström
  • Mikael Parkvall
  • Verner Egerland

Litteraturanvisning

T. De Mauro, Storia linguistica dell’Italia unita (2:a upplagan 1979);
B. Migliorini, Storia della lingua italiana (4:e upplagan 1984);
L. Renzi (utgivare), Grande grammatica italiana di consultazione 1–3 ( 1988–95);
L. Serianni & P. Trifone (utgivare), Storia della lingua italiana 1–3 ( 1993–94).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, italienska. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/italienska