Tidigare fanns det mängder av lokala regler och klassificeringar, men 1963 fick Italien en vinlag efter fransk modell. Det är regeringen med sitt jordbruksdepartement som ansvarar för lagstiftningen. Den specificerar vilka druvsorter som får odlas, hur vinstockarna ska planteras, beskäras och skördas, hur stort skördeuttag vinodlarna får göra, hur vinet ska framställas, hur alkoholstarkt det ska vara, med mera.

Det finns fyra kvalitetsklasser (från lägsta till högsta klass):

  1. Vino da Tavola (VDT)
  2. Indicazione Geografica Tipica (IGT)
(76 av 534 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Vino da tavola (VDT)

Vino da Tavola, bordsvin, kan blandas av viner från hela Italien och produceras av vilka druvor som helst, bara de har odlats i Italien.

Trots att Vino da Tavola är den lägsta kvalitetsklassen återfanns tidigare

(35 av 249 ord)

Indicazione Geografica Tipica (IGT)

Indicazione Geografica Tipica (IGT) följer EU:s regler för Protected geographical indication(PGI). IGT kallas även för Indicazione Geografica Protteta (IGP), på svenska Skyddad geografisk beteckning (SBG). Beteckningen infördes

(27 av 188 ord)

Denominazione di Origine Controllata (DOC)

Ett område med beteckningen Denominazione d'Origine Controllata (DOC) är klart geografiskt avgränsat. Det är inte

(15 av 104 ord)

Denominazione di Origine Controllata e Garantita (DOCG)

Som ett svar på kritiken att kraven på DOC-vinerna var för låga infördes 1980 den högre kvalitetsklassen Denominazione d'Origine Contollata e Garantia (DOCG) med högre krav. Det är främst

(29 av 204 ord)

Classico, Riserva och Superiore

Viner som har DOC eller DOCG kan i vissa områden använda sig av beteckningen Classico. Det innebär att vingårdarna finns i det klassisk området som i regel innebär bergssluttningar och kullar. Många producenter av kvalitetsviner kräver att det endast

(39 av 278 ord)

Medverkande

  • Urban Laurin
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Vinlagstiftning. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/italienska-viner/vinlagstiftning