Under den assyriska dominansen började ett arabiskt nomadfolk, nabatéer, att etablera sig i Edom. Nabatéerna utvecklade successivt ett merkantilt rike, vars inflytande sträckte sig från norra Syrien till Sydarabien. Under hellenismen var Jordanien ett stridsäpple mellan ptoleméer och seleukider, senare mellan seleukiderna och de mackabeiska rebellerna i Palestina. Under denna tid utsträckte nabatéerna sitt välde norrut; från 300-talet f.Kr. var Petra deras huvudstad. Ännu efter den romerske härföraren Pompejus erövring av Syrien och Palestina 63 f.Kr. åtnjöt nabatéerna relativt stor

(80 av 1330 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Beatrice Zeidler-Blomberg
  • Pontus Reimers
  • Sune Persson
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Historia. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/jordanien/historia