jorden, latin Tellus, symbol ⊕, den tredje planeten i solsystemet räknat från solen. Medelavståndet till solen är

(17 av 118 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Jorden som planet och dess rörelser

Med sin relativa brist på de lättaste grundämnena (väte och helium) är jorden typexemplet för jordgruppens planeter, dvs. Merkurius, Venus, jorden och Mars. I solsystemet är den unik med flytande vatten på ytan. Relativt sin storlek omcirklas den av den största naturliga satelliten av planeterna, månen, och de två kropparna kan

(51 av 361 ord)

Jordens yttre egenskaper, svängningar och viskositet

(1 av 1 ord)

Form, storlek och massa

Antikens lärde, åtminstone från Aristoteles tid och framåt, ansåg att jorden var klotformig. Den förste som bestämde jordklotets storlek var Eratosthenes. Han erhöll ca 250 f.Kr. ett värde för jordens omkrets som är praktiskt taget det riktiga, dvs. 40 000 km (se vidare Eratosthenes). Det är i princip hans metod som man fortfarande använder för bestämning av

(56 av 394 ord)

Jordens fria svängningar

Jorden är en elastisk kropp och kan som sådan sättas i svängningar (oscillationer) genom stötar, t.ex. jordbävningar, ungefär som en kyrkklocka

(21 av 149 ord)

Jordens viskositet

Såväl den pågående landhöjningen efter den senaste istiden som litosfärens rörelser enligt plattektoniken tyder

(14 av 94 ord)

Jordens inre

Våra möjligheter till direkta upplysningar om jordens inre är begränsade till djupa borrhål och gruvor samt vulkaniska områden och plattgränser, där material från jordens inre förts upp till ytan. De djupaste gruvorna på jorden når inte mer än ca 4 km vertikalt djup, vilket är ca 0,06 % av jordens radie.

(49 av 350 ord)

Skorpan

Jordskorpan är ca 35–50 km tjock under kontinenterna och ca 5–15 km tjock under oceanerna. Skorpan skiljer sig skarpt från den underliggande

(22 av 154 ord)

Manteln

Jordens mantel, som är det tjocka skalet mellan ca 10–50 km djup och 2 890 km djup, omfattar ca 67 % av jordens totala massa. Dess gräns mot kärnan är väl bestämd. Manteln delas numera upp i en övre mantel ned till ca 700 km djup, innehållande språngvisa övergångar till mer tätpackade kristallstrukturer,

(51 av 359 ord)

Kärnan

Kärnan har en radie ungefär hälften så stor som jordens och innehåller ca 32,5 % av jordens totala massa. Den består av en järn–nickellegering, i den yttre kärnan med viss halt av lättare grundämnen som svavel, syre och kisel. Den yttre kärnan har konstaterats vara flytande, eftersom inga seismiska S-vågor kan passera genom den, och den kan betraktas som en elektriskt ledande järn–nickelsmälta.

(62 av 436 ord)

Jordens ursprung och ålder

Hur jorden bildades är inte känt med säkerhet. Det troligaste är att den bildades genom insamling (ackretion) av planetesimaler (planetbildande partiklar och klumpar) i rymden under inverkan av gravitationskraften.

(29 av 207 ord)

Jordens ålder

Jordens ålder har beräknats till 4,6 miljarder år och grundar sig

(11 av 52 ord)

Jordens yta

Jordytan upptas av hav (oceaner) och kontinenter med sina grundhav. Dessa två kontrasterande former hos jordytan visar den mycket olika karaktären hos den underliggande jordskorpan med hänsyn till såväl sammansättning som struktur. Den oceaniska jordskorpan är jämförelsevis homogent sammansatt och uppbyggd, medan den kontinentala är mycket komplicerad.

Den hypsografiska kurvan åskådliggör

(51 av 363 ord)

Jorden som dynamiskt system

Livet på jorden är hänvisat till ett tunt skikt nära jordytan, biosfären. Det tar här till sig ämnen från luften, havet och den fasta jorden: syre, koldioxid, näringsämnen, spårelement och framför allt vatten. Härtill kommer den för livets existens nödvändiga solenergin. Ett av livets villkor är således att vissa ämnen samt energi kan flöda mellan olika miljöer på och kring jordytan, mellan atmosfären, hydrosfären, litosfären (den fasta jordskorpan), kryosfären (isarna på jorden) och biosfären inklusive den mänskliga samhällsbyggnaden. Dessa komponenter

(80 av 744 ord)

Geobiosfäriska länkningar

Det storskaliga samspelet mellan hav, atmosfär och kontinenter möjliggörs av de geobiosfäriska länkningarna. De exemplifieras och illustreras här med tre profiler som lagts ut från Atlanten mot angränsande fastland i öster. Den första profilen representerar ett subarktiskt/arktiskt område, den andra ett passad- och högtrycksdominerat, subtropiskt område och den tredje ett tropiskt, monsunpräglat område. Helt

(54 av 381 ord)

Nordatlanten–Nordeuropa

Golfströmmen och dess nordliga fortsättning Nordatlantiska strömmen överför med sitt ytvatten värme från Atlantens tropiska del till nordliga trakter som Skottland och Skandinavien. Strömmen drivs av västliga vindar och når ända upp mot Svalbards västkust, där dess värme ger milda vintrar, relativt isfria vatten och måttliga nederbördsmängder. Kontrasten mot Grönland och dess väldiga inlandsis på Nordatlantiska strömmens ”baksida” är slående. Grönlands sydspets ligger på 60° n.br., liksom Oslo och

(69 av 487 ord)

Atlanten–Afrikas ökenbälte

Vinderosionen och spridningen av jordstoft från Sahara och dess omgivningar i norr och söder har pågått under mycket lång tid, sannolikt en stor del av kvartärperioden. Stoftutblåsningen har lett till deposition av luftburna silt- och lerpartiklar i

(37 av 263 ord)

Atlanten–Afrikas regnskog

Profilen går från Atlantens varmaste del vid ekvatorn mot nordost över Afrikas bälte av tropisk regnskog i Kongobäckenets norra del. Avdunstningen och molnbildningen är mycket stark över den varma havsytan, och regnet är rikligt över både hav

(37 av 262 ord)

Hur jorden påverkas genom människans levnadssätt

Människan kan påverka praktiskt taget alla element som ingår i geobiosfären. Hennes påverkan har skett under sen tid geologiskt sett. Ända fram till för ca 200 år sedan fanns inte mer än en miljard människor på jordens yta. Därefter har utvecklingen gått fort. Jordens befolkning har sedan dess växt med en ny miljard inom intervaller på 115, 35, 15 respektive 10 år. År 2050 förväntas vi vara 9,5 miljarder människor på jordens yta.

Varje ny individ kräver nytt livsutrymme och

(80 av 689 ord)

Förändringarna

Sedan människoarten uppstått kan ekologins historia skrivas som en serie förändringar i balansen mellan människan och hennes samhällen och den fysiska omgivningen, miljön. Jorden som livsrum förändras hela tiden. De drivkrafter som ligger bakom dessa förändringarna kan delas upp i demografiska, tekniska och sociala komponenter. Mot dessa krafter står sådana som på ett eller annat sätt i sin tur vill påverka eller reglera drivkrafternas effekter. Uppfattningen att befolkningsökningen utgör en viktig drivkraft bakom förändringarna på jordytan är klassisk. Även om

(80 av 725 ord)

Medverkande

  • Anders Rapp
  • Bengt Loberg
  • Dan Dyrelius
  • Dattatray S. Parasnis
  • Jan O. Mattsson
  • Ulf Sporrong

Litteraturanvisning

Don L. Anderson, Theory of the Earth (1989);
M.H.P. Bott, The Interior of the Earth (2:a upplagan 1982);
”Geofysik”, Kosmos 1985 (temanummer);
A. Hallam, Planet Earth (1977);
B.L. Turner (utgivare), The Earth as Transformed by Human Action: Global and Regional Changes in the Biosphere over the Past 300 Years.
Källangivelse
Nationalencyklopedin, jorden. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/jorden