Jugoslavien, statsbildning på Balkanhalvön 1918–91, bestående av Serbien, Kroatien, Slovenien, Bosnien–Hercegovina,

(11 av 41 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Bakgrund

Sydslaviska stammar invandrade från och med 500-talet och undanträngde därvid illyrer (albaner), thraker och greker från delar av deras bosättningsområde. Slaverna kristnades från och med 800-talet, bl.a. genom Kyrillos och Methodios mission. Efter den kristna kyrkans slutliga delning 1054 kom området väster om floden Drina i huvudsak att tillhöra katolska

(50 av 351 ord)

Kungariket Jugoslaviens bildande

Under 1800-talet verkade illyriska rörelsen för en sydslavisk stat. I början av 1900-talet arbetade serber och kroater i Österrike–Ungern för att ombilda dubbelmonarkin till en trestatsfederation med en slavisk stat vid sidan av Österrike och Ungern

(35 av 243 ord)

Jugoslavien under Vidovdan-konstitutionen (1921–28)

Den nya staten valde 1920 en konstituerande församling för att besluta om en grundlag och statens organisation. Det kroatiska bondepartiet

(20 av 139 ord)

Kunglig diktatur 1929–41

Sedan Radić 1928 skjutits i parlamentet av en montenegrinsk ledamot upplöste kung Alexander 1929 Skupštinan och införde kunglig militärdiktatur. Landet bytte namn till Jugoslavien och indelades i nio provinser. Partier med religiös eller regional anknytning förbjöds, och en ny grundlag proklamerades 1931. Sedan Alexander under ett statsbesök i Frankrike 1934 mördats på uppdrag av den italienskstödda kroatiska extremiströrelsen Ustaša övertog prins Paul regentskapet som förmyndare för tronföljaren prins Peter. Ett försök 1937 till överenskommelse om Kroatiens status, bl.a. genom ett

(80 av 757 ord)

Ockupation och motstånd 1941–44

Som svar på kuppen invaderades Jugoslavien av Tyskland, Italien, Ungern och Bulgarien. Efter invasionen återvände Ustašaledaren Ante Pavelić från sin exil och upprättade under tysk kontroll ett Storkroatien, omfattande det autonoma Kroatien och Bosnien–Hercegovina. Under den katolska kyrkans ledning

(39 av 273 ord)

Socialistiska förbundsrepubliken Jugoslavien 1943–91

Den 29 november 1943 upprättades en nationell befrielsekommitté som provisorisk regering i Jajce. De allierade tvingade exilregeringen i London att samarbeta med Tito, som 20 september 1944 tågade in i Belgrad. Jugoslavien fick i freden 1945 västra Slovenien, Istrien med Rijeka och Zadar med tillhörande öar.

image/jpeg

Jugoslavien. Nationsflagga för Socialistiska förbundsrepubliken Jugoslavien.

Titos krav på staden Trieste, Goriziaområdet och delar av Kärnten tillbakavisades av de allierade. Under de första efterkrigsåren nationaliserades företagen, och de stora jordegendomarna konfiskerades. Försök med

(80 av 926 ord)

Medverkande

  • Kenneth Nyström

Litteraturanvisning

I. Banac, The National Question in Yugoslavia (1984);
S. Clissold (utgivare), A Short History of Yugoslavia (1966);
P. Garde, Vie et mort de la Yougoslavie (1992);
F. Singleton, Twentieth-Century Yugoslavia (1976);
F. Singleton, A Short History of the Yugoslav Peoples (1985).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Jugoslavien. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/jugoslavien