kremering (av kremera, modern bildning efter latin creʹmo ’förbränna’, ’bränna upp’ (i synnerhet om eldbegängelse)), eldbegängelse, förbränning av stoftet efter en avliden person. Kremering regleras genom begravningslag 1990:1144 och begravningsförordning 1990:1147 (i samband med detta ändrades termen ”eldbegängelse” till ”kremering”). Kremering får ske endast i krematorium sedan dödsbevis uppvisats. Inom ett år efter kremering skall askan gravsättas. Närmare 3/4 av alla avlidna i Sverige kremeras (2004). Frekvensen varierar starkt mellan olika delar av

(73 av 519 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Carl-Gustaf Andrén
  • Jan Ovesen
  • Nils-Arvid Bringéus

Litteraturanvisning

B. Enström, Kyrkan och eldbegängelserörelsen i Sverige 1882–1962 ( 1964).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, kremering. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/kremering