krom (franska chrome, av grekiska chrōʹma, egentligen ’färg’), metalliskt grundämne i

(11 av 18 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Förekomst

Krom är ganska vanlig i jordskorpan; medelhalten är ca 120 g/ton. Metallen förekommer inte i gedigen form utan endast i kemiska föreningar, oftast tillsammans

(23 av 162 ord)

Framställning och produktion

Metallisk krom framställs ur kromit i industriella processer som omfattar rostning, lakning och reduktion. Natriumdikromat, Na2Cr2O7, och krom(III)oxid, Cr2O3, är viktiga mellanprodukter. Lakning av

(24 av 241 ord)

Egenskaper

Krom finns i naturen som en blandning av fyra stabila isotoper, av vilka den med masstal 52 är vanligast. Vid

(20 av 139 ord)

Biologisk roll

Krom utgör ett essentiellt mikronäringsämne för vissa organismer, men vävnadshalterna är vanligen mycket låga, ofta 0,1–1 mg per kg torrvikt. I höga koncentrationer är krom giftigt för de flesta former av liv. Krom(III

(32 av 234 ord)

Användning

Av den krom som produceras används ca 75 % som legeringsmetall. Krom ökar legeringarnas hårdhet, styrka och motståndskraft mot korrosion och oxidation. Järnlegeringar, särskilt rostfria stål, svarar för

(27 av 186 ord)

Föreningar

I kemiska föreningar har krom oftast oxidationstalen +3 eller +6, mera sällan +2 eller +4.

Krom(III)oxid, Cr2O3, är ett grönt, hårt, kristallint ämne som smälter vid 2 435 °C och som vid 2 000 °C börjar förångas under bildning av grön rök. Oxiden är isomorf med α-Al2O3 och är olöslig i både syror och alkalier. Den framställs industriellt genom reduktion av natriumdikromat med

(59 av 476 ord)

Historia

Krom upptäcktes 1797 av Vauquelin i ett blykromatmineral. Följande år framställde han metallen i oren form genom

(17 av 119 ord)

Medverkande

  • Germund Tyler
  • Gunnar Thiringer
  • Lars Ivar Elding
  • Ulf Erlandsson
Källangivelse
Nationalencyklopedin, krom. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/krom