Lars Ahlin liknade genom sin bakgrund och bildningsgång på många sätt de självlärda författare med förankring inom arbetarrörelsen som föregick honom, men hans utveckling skilde sig ändå avsevärt från föregångarnas. Redan i debutverket Tåbb med manifestet (1943) framstod skillnaderna och likheterna klart. Många av de erövringar den tidiga proletärdikten åstadkommit kom i