livgeding
liʹvgediʹng [-ge-] (medellågtyska lifgedinge ’överenskommelse på livstid’, ’uppgörelse’), landområde vars förvaltning och intäkter anvisats drottning eller annan furstinna till underhåll efter makens död.
Termen är i Sverige belagd 1560. Den sista svenska drottning som förfogade över ett livgeding var Karl X Gustavs änka Hedvig Eleonora 1660–1715. De däri ingående områdena löd inte under respektive länsstyrelse utan förvaltades av en generalguvernör, som utnämnts av änkedrottningen. Utdelande av livgeding förbjöds i regeringsformerna 1719, 1720 och 1772.
Källangivelse