Fysikalisk optik (vågoptik) grundas på samt förklarar fenomen som diffraktion (ljusets böjning vid hinder), interferens (överlagring av ljusvågor med förstärkning och utsläckning) och polarisation. Ljusets utbredning i tid och rum beskrivs genom Maxwells fyra ekvationer för elektromagnetiska fält. Därmed är ljuset den del av det elektromagnetiska spektrumet som ögat råkar vara känsligt för. Det allmänna sambandet för all vågutbredning mellan utbredningshastighet c (m/s), våglängd λ (m) och frekvens ν (Hz) är c = λ·ν. Ljushastigheten i vakuum är

(76 av 712 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Källangivelse
Nationalencyklopedin, Fysikalisk optik. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/optik/fysikalisk-optik