Den romerska erövringen av Portugal inleddes 194 f.Kr. och avslutades 27

(11 av 50 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Portugals framväxt och kampen mot muslimerna

Från 585 behärskades Portugals nuvarande territorium av visigoterna. Det muslimska väldet, som tog sin början 711, blev i de norra delarna kortvarigt. Portoregionen – Terra Portucalense, senare grevskapet Portucale, från vilket Portugals namn härstammar – återerövrades i slutet av 800-talet

(40 av 283 ord)

Kolonialväldet växer fram; union med Spanien

Johan I besegrade 1385 kastilianerna vid Aljubarrota (nära Batalha) och slöt året därpå en allians med England. Han inledde Portugals koloniala expansion med Ceutas erövring 1415 och med stöd till upptäcktsfärder. Denna politik, som var starkt präglad av viljan av att föra kampen mot islam vidare, företräddes även av Johans son, Henrik Sjöfararen, och fortsattes med

(55 av 388 ord)

Efter restaurationen (1640–1910)

Efter kungamaktens restauration brottades Portugal inledningsvis med stora diplomatiska, militära och ekonomiska svårigheter. Landet måste föra krig inte bara mot Spanien utan även mot Nederländerna om kolonierna. Portugal förlorade från början av 1600-talet flera kolonier, framför allt i Asien, till Nederländerna och England. Av Portugals stora kolonialvälde återstod till slut Brasilien, Goa, Daman, Diu, Macao, en del av ön Timor, Portugisiska Guinea

(62 av 440 ord)

Republik och diktatur

År 1910 störtades Manuel II, och republik utropades med Joaquim Teófilo Braga som provisorisk president. Den nya regimen skilde kyrkan från staten, avskaffade de ärftliga privilegierna och påbörjade ett ambitiöst reformarbete. Likväl fungerade republiken inte väl, bl.a.

(37 av 258 ord)

Efter 1974 års revolution

Salazars efterträdare Marcelo Caetano försökte rädda regimen med en försiktig liberalisering men störtades likväl i en oblodig militärkupp 1974. ”Nejlikerevolutionen” genomfördes av de väpnade styrkornas rörelse MFA (Movimento das Forças Armadas), en underjordisk grupp av officerare som var missnöjda med kolonialkriget. General António de Spínola blev provisorisk president men ersattes redan i september samma år av general Francisco da Costa Gomes. En misslyckad högerbetonad kupp i mars 1975 ledde till en radikalisering av revolutionen. Förgrundsgestalten under denna oroliga period var

(80 av 991 ord)

Medverkande

  • Frans af Schmidt
  • Pau Puig i Scotoni
  • Rutger Lindahl
  • Örjan Wikander
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Historia. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/portugal/historia