Intresset för psykoanalysen och den psykoanalytiskt orienterade (psykodynamiska) psykoterapin var fortsatt stort inom psykiatrin och den akademiska psykologin fram till slutet av 1990-talet, varefter massiv kritik av de psykoanalytiska lärorna har riktats från naturvetenskapligt orienterade forskare och kritiker som hävdat att psykoanalysen saknar vetenskapligt stöd utifrån kriterier som ”vetenskaplig evidens”