radium (av latin raʹdius ’liten stav’, ’hjuleker’, ’radie’, ’stråle’), radioaktivt (instabilt)

(11 av 24 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Förekomst och framställning

Radium förekommer i naturen som sönderfallsprodukt av uran och torium, se radioaktivitet. Av 30 kända isotoper finns endast fyra, med masstalen 223, 224, 226 och 228, i naturen. Av aktiviteten från 1 g

(32 av 222 ord)

Egenskaper och användning

Radiumisotoperna sönderfaller genom α- eller β-strålning och under utsändande av energirik γ-strålning, via gasen radon, till stabila blyisotoper. I 1 g rent 226Ra sönderfaller 3,7·1010 atomer per sekund; denna radioaktivitetsmängd har givits namnet curie (Ci); 1 Ci är ekvivalent med 3,7·1010 Bq. Den viktigaste radiumdottern är radonisotopen 222Rn med 3,82 dygns halveringstid. I ett renframställt radiumpreparat är radioaktiviteten (mätt i Bq) efter ca

(61 av 463 ord)

Historik

Den exakta tidpunkten för radiums upptäckt är något osäker. År 1896 upptäckte Henri Becquerel strålning

(15 av 106 ord)

Medverkande

  • Jan Rydberg

Litteraturanvisning

G. Choppin m.fl., Radiochemistry and Nuclear Chemistry (1994).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, radium. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/radium