riksdagen, Sveriges folkrepresentation. Enligt 1974 års regeringsform utgår all offentlig makt

(11 av 28 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Riksdagens uppkomst

Under medeltiden sammankallade både kungar och rivaliserande ledare möten med representanter för mäktiga intressen i riket; under större

(18 av 123 ord)

Den utvecklade ståndsriksdagen

Riksdagen fick fasta former först under Gustav II Adolfs tid. I kungaförsäkran 1611 stadgades att dess samtycke krävdes för lagstiftning och beskattning. I 1617 års riksdagsordning reglerades riksdagens organisation och arbetsformer. I 1660 års additament till 1634 års regeringsform föreskrevs att ständerna skulle samlas vart tredje år. Karl XI:s omyndighetstid blev en första politisk storhetstid för riksdagen (”lilla frihetstiden”). Som myndig kung frigjorde

(63 av 456 ord)

Tvåkammarriksdagen

Efter många försök ersattes ståndsriksdagen 1866 av en tvåkammarriksdag, enligt förslag av bland annat justitiestatsministern Louis De Geer. I denna var kamrarnas ledamotsantal (år 1867: första kammaren 125, andra kammaren 190) till 1894 relaterat till folkmängd, i andra kammaren med stark överrepresentation för städerna. Detta ändrades 1894, då

(48 av 336 ord)

Enkammarriksdagen

Tvåkammarriksdagen ersattes 1971 av en enkammarriksdag. Det var ett led i en författningsreform som ledde fram till 1974 års regeringsform. Det konstitutionella regelverket från 1974 innebär att regeringsformen innehåller de grundläggande bestämmelserna om riksdagens kompetens

(35 av 250 ord)

Enkammarriksdagens arbetsorganisation

Riksdagens årliga sammanträde, riksmötet, börjar i september, då det öppnas av kungen, och fortgår i regel till mitten av juni. Riksdagen i plenum kallas kammaren. Kammarens arbete leds av talmannen och tre vice talmän. Planeringen av riksmötet sker i talmanskonferensen, som utöver talmännen består av företrädare för riksdagspartierna samt av utskottsordförandena. Riksdagens förvaltningskontor står under ledning av Riksdagens förvaltningsstyrelse; för kammarens förvaltning

(62 av 437 ord)

Speciella organ och uppgifter

En utrikesnämnd inrättades 1921 som rådgivande organ i vilket regeringen och företrädare för riksdagen under tystnadsplikt kan föra förtroliga diskussioner

(20 av 136 ord)

Riksdagens ledamöter

Uppdraget att vara riksdagsledamot var länge ett deltidsuppdrag som kunde förenas med normalt förvärvsarbete. Numera är det för de flesta

(20 av 141 ord)

Riksdagshuset

Tvåkammarriksdagen sammanträdde till 1905 på Riddarholmen och därefter i det nuvarande

(11 av 67 ord)

Riksdagens politiska organisation

En förutsättning för representativ demokrati är ett fungerande partiväsen. Ett sådant har funnits i

(14 av 98 ord)

Riksdagens betydelse

Parlamentarismen vann definitivt fotfäste i svensk politisk praxis i början av 1900-talet. Genombrottet kom 1917 i samband med tillträdet av ministären Edén–Branting. Det dröjde dock ända till 1960-talet innan parlamentarismen

(30 av 208 ord)

Medverkande

  • Anders Sannerstedt
  • NE-redaktionen (uppdatering)
  • Nils Andrén

Litteraturanvisning

N. Andrén, Från kungavälde till folkstyre (5:e upplagan 1976);
E. Damgaard (utgivare), Parliamentary Change in the Nordic Countries (1992);
N. Edén (utgivare), Sveriges riksdag 1–17 (1931–38);
N. Herlitz, Grunddragen av det svenska statsskickets historia (6:e upplagan 1964);
E. Holmberg & N. Stjernquist, Grundlagarna med tillhörande författningar (1980);
S. Holmberg & P. Esaiasson, De folkvalda (1988);
A. Norberg m.fl., Tvåkammarriksdagen 1867–1970 1–5 (1985–92);
A. Sannerstedt, Förhandlingar i riksdagen (1992);
H. Schück m.fl. (utgivare), Riksdagen genom tiderna (1992);
M. Sjölin, Coalition Politics and Parliamentary Power (1993);
B. von Sydow, Vägen till enkammarriksdagen (1989);
Arthur Thomson (utgivare), Samhälle och riksdag 1–5 (1966–67).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, riksdagen. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/riksdagen