(1 av 1 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Principatet

I och med segern vid Actium 31 f.Kr. inleddes den period i romersk historia som fått namnet kejsartiden efter segrarens familjenamn (Caesar). Eftersom hans och efterföljarnas relationer till senaten spelade en väsentlig roll har även benämningen principat använts om den tidigare kejsartiden fram till Diocletianus (284 e.Kr.); kejsaren var princeps senatus (’förste man’) på senatens ranglista, och han omtalas ofta just som princeps.

En serie författningsexperiment och kompromisser genomfördes, särskilt på 20-talet f.Kr.; genom dessa definierades kejsarens maktbefogenheter (se Augustus

(80 av 2619 ord)

Dominatet

Diocletianus (284–305) och Konstantin var de båda kejsare som ”skapade” det senantika romarriket; senare utvecklingar och reformer byggde på det fundament som de hade lagt. Termen ”dominat” har använts för denna period, då kejsaren distanserades från vanliga dödliga genom ett komplicerat ceremoniel och en stor hovstat. Från Konstantin bar kejsaren diadem, så småningom utvecklat till en krona; likaså utvecklades under 300-talet en karakteristisk dräkt och andra insignier. Kejsarens person är nu invigd eller sacer (’helig’), hans hushåll (domus divina) tillhör

(80 av 1902 ord)

Medverkande

  • Bengt Malcus
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Kejsartiden. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/romerska-riket/kejsartiden