rumänska, romanskt språk. Med rumänska avses vanligen dakorumänska, som är officiellt språk i Rumänien och Moldavien (jämför moldaviska). De dakorumänska dialekterna skiljer sig inte nämnvärt åt utan utgör en relativt homogen dialektgrupp. Dakorumänskan är en av huvuddialekterna inom rumänskan i vidare mening; de övriga är arumänska, meglenorumänska och istrorumänska.

Arumänerna (även kallade aromuner, zinzarer eller macedorumäner) är uppskattningsvis 40 000 och bor i Makedonien, Albanien och Grekland. Ytterligare några hundra tusen finns runtom

(72 av 510 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Struktur

Rumänskan utsattes aldrig – som de andra romanska språken – för renässansens latinisering. Detta, jämte den starka slaviska och allmänbalkanska påverkan, utmärker rumänskan. Ordförrådet är till sin huvuddel av latinskt ursprung; en förhållandevis stor del av den gemensamma romanska ordskatten saknas visserligen i rumänskan, men denna har å andra sidan en del äldre latinska ord som försvunnit från de andra romanska

(61 av 429 ord)

Medverkande

  • Ingmar Söhrman
  • Mikael Parkvall

Litteraturanvisning

R.C. Botoman, Discover Romanian: An Introduction to the Language and Culture ( 1994);
A. Lombard, Rumänsk grammatik ( 1973);
I. Söhrman, ”De romanska språken i det forna Jugoslavien”, i I. Söhrman (utgivare), La Culture dans la langue ( 1993).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, rumänska. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/rumänska