Främst inom två kulturkretsar har idéer utvecklats om själens substantiella självständighet gentemot kroppen och om dess odödlighet, nämligen på indiskt område (hinduismen) och på grekisk-hellenistiskt (platonism, orficism, gnosticism m.m.). I båda traditionerna ses själens relation till kroppen som en fångenskap, ur vilken befrielse kan vinnas enbart genom en moralisk reningsprocess