skenperspektiv
skenperspektiv, utformning av framför allt vägg- och valvmåleri så att bildrummet tycks fortsätta direkt i det verkliga rum där man står som betraktare.
Skenperspektiv började utvecklas i italienskt freskomåleri främst av Mantegna och Michelangelo. Det nådde illusionistiska höjdpunkter i palats- och kyrkoutsmyckning från slutet av 1600-talet främst i Rom med Baciccia och Andrea Pozzo samt mot mitten av 1700-talet med Tiepolo. Jämför trompe-l’œil.
Information om artikeln
Källangivelse