slaviska språk, en gren av de indoeuropeiska språken. Den omfattar över femton språk (litteraturspråk/skriftspråk) med ca 300 miljoner talare, huvudsakligen i Central- och Östeuropa samt i den asiatiska delen av Ryska federationen. Minoriteter finns också i bl.a. Nordamerika och Australien. Det största slaviska språket är ryska med ca 170 miljoner modersmålstalare; det används som andraspråk av kanske ytterligare 100 miljoner.

Traditionellt indelas de slaviska språken i tre grupper: den sydslaviska med den utdöda fornkyrkoslaviskan,

(74 av 527 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Morfologi

Samslaviskan skilde mellan singularis, dualis och pluralis. Dualis finns i dag bevarad i sorbiskan och slovenskan. Inom nominalböjningen har distinktionen mellan ”levande”” (animat) och ”icke-levande” (icke-animat) utvecklats med

(28 av 193 ord)

Syntax

De slaviska språkens syntax har påverkats av grekiska (i synnerhet kyrkoslaviska

(11 av 69 ord)

Ordförråd

Av lånorden i slaviska språk kommer de äldsta från iranska och germanska språk, särskilt från gotiska och

(17 av 120 ord)

Skriftsystem

Det ursprungliga glagolitiska alfabetet ersattes tidigt av det kyrilliska alfabetet som

(11 av 29 ord)

Medverkande

  • Gunnar Jacobsson

Litteraturanvisning

P. Arumaa, Urslavische Grammatik 1–3 ( 1964–85);
H. Birnbaum, Common Slavic: Progress and Problems in its Reconstruction 1–3 ( 1973–83);
R. Gyllin & I. Svanberg, Slaviska folk och språk ( 1999);
G.Y. Shevelov, A Prehistory of Slavic: The Historical Phonology of Common Slavic ( 1964);
A. Vaillant, Grammaire comparée des langues slaves 1–4 ( 1950–74).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, slaviska språk. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/slaviska-språk