Kierkegaard [danskt uttal kiɐʹkəgɔ:], Søren, född 5 maj 1813, död 11 november 1855, dansk författare, filosof och teolog. Kierkegaards barndomshem var präglat av sträng pietistisk religiositet. Han påbörjade studier i teologi 1830, men deltog så aktivt i studentlivet att hans examen fördröjdes. Omkring 1838 inträffade något som Kierkegaard kallade ”den stora jordbävningen”, vilket ledde till att han såg faderns, broderns och sitt eget tungsinne och fem syskons förtidiga död som Guds straff. Försyndelsen är obekant; man har gissat

(78 av 678 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
  • Författare:
  • Harry Järv

Litteraturanvisning

T. Bohlin, Sören Kierkegaard: Mannen och verket ( 1939);
H. Fenger, Kierkegaard-myter og Kierkegaard-kilder ( 1976);
E. Geismar, Søren Kierkegaard 1–2 ( 1927–28);
K. Nordentoft, Kierkegaards psykologi ( 1972);
N.Å. Sjöstedt, Søren Kierkegaard och svensk litteratur ( 1950);
B.K. Stendahl, Søren Kierkegaard (svensk översättning 1980).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Søren Kierkegaard. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/soren-kierkegaard