spanska (på spanska español), ibero-romanskt språk som talas som modersmål av 386 miljoner (2007), varav 90 % i Syd- och Nordamerika. Det är det mest utbredda

(26 av 174 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Historia

Spanskan har sin grund i latinet och har utvecklats ur den ibero-romanska dialekt som under högmedeltiden talades i Kastilien, nämligen den kastilianska (castellano; denna beteckning används ofta, särskilt i historiska sammanhang, som synonym till spanska). Kastilien var

(37 av 258 ord)

Grammatik

Spanskan har två genus bland substantiven (maskulinum och femininum), tre modus i verbböjningen (indikativ, konjunktiv och imperativ) samt imperfektiv och perfektiv aspekt bland de förflutna tidsformerna av verben (tempus ”imperfekt” uttrycker

(31 av 217 ord)

Ljudstruktur

Av de stora romanska språken har spanskan den enklaste ljudstrukturen. Antalet vokaler är fem: i, e, a, o, u. Ingen skillnad finns mellan långa och korta vokaler eller mellan långa och korta konsonanter. Spanskan har större begränsningar än andra

(39 av 273 ord)

Ordförråd

Huvuddelen av spanskans ordförråd härrör från latinet, dels till följd av att spanskan har utvecklats ur vulgärlatinet, dels

(18 av 127 ord)

Dialektskillnader

Det finns dialektskillnader både inom ordförråd och ljudsystem och även, om än i mindre grad, inom grammatiken. På det spanska fastlandet finns skillnader främst mellan de centrala och nordliga varieteterna å ena sidan och de sydliga

(36 av 252 ord)

Medverkande

  • Lars Fant
  • Mikael Parkvall

Litteraturanvisning

W.J. Entwhistle, The Spanish Language together with Portuguese, Catalan and Basque ( 2:a upplagan 1962);
R. Lapesa, Historia de la lengua española ( 4:e upplagan 1959);
B. Malmberg, Det spanska Amerika i språkets spegel ( 1966);
M. Siguán, España plurilingüe ( 1992).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, spanska. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/spanska