stad, ett geografiskt område som kännetecknas av en viss typ av rättslig status (juridisk definition) eller en viss typ av markanvändning (funktionell definition). I båda fallen består en stad vanligtvis av en tät bebyggelse- och befolkningsanhopning (se även stadsbyggnad och urbanisering). Utanför nordiskt språkbruk (danska och norska by, finska kaupunki) finns inte alltid exakta motsvarigheter till stadsbegreppet. I exempelvis engelskan görs skillnad mellan town och city, men citybegreppet – ursprungligen den erkända staden med dess borgare (latin civitas) – har

(80 av 706 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Stadstrafik

Städer har ofta uppstått och utvecklats kring kommunikationsvägar, t.ex. vid vägkorsningar, hamnar och järnvägsknutar. Den förindustriella staden var ofta mycket kompakt. De städer som byggdes ut längs spårtrafiklinjer fick oftast

(30 av 208 ord)

Historik

(1 av 1 ord)

Forntiden och antiken

Under neolitikum (från 8000-talet f.Kr.) framväxte i Främre Orienten stora bykonglomerat, som ibland karakteriserats som städer, t.ex. Abu Hurayra i nuvarande Irak, Jeriko på Västbanken och Çatal Hüyük i Turkiet. De första bosättningarna av uttalat urban karaktär, dvs. med

(39 av 275 ord)

Medeltid och senare

I Europas stadsutveckling går det en klar skiljelinje, som följer det romerska rikets utbredning. Inom det forna romerska väldets gränser utvecklade sig ofta de medeltida städerna ur de romerska. Visserligen synes i många fall de romerska städerna ha deklinerat så att deras bebyggelse delvis har försvunnit eller förfallit, men mycket tyder ändå på en kontinuitet fram till de medeltida städerna. Det är bl.a. ofta möjligt att se en stads ursprung i den regelbundna stadsplan som utgått från ett romerskt härläger.

(80 av 607 ord)

Sverige och övriga Norden

Den äldsta staden i det medeltida Sverige är Sigtuna från slutet av 900-talet. Ytterligare några städer kan arkeologiskt föras tillbaka till 1000- och 1100-talen (t.ex. Skara och Lödöse i Västergötland, Skänninge och Söderköping i Östergötland). Under 1200-talet utvecklades stadsväsendet starkt i framför allt Mälarområdet, där Stockholm snabbt

(47 av 331 ord)

Svenskt stadsliv i kulturhistorisk belysning

Medeltidens städer växte ofta fram spontant; gatunätet följde terrängen, vilket fick krokiga och backiga gator och oregelbundna kvarter till följd. Huvudgatorna följde vattenlinjer, och ut mot vattnet gick smala vattugränder, vid vilkas mynning borgarna hade sina båthus och bryggor. Under 1600-talet började man i nya städer och vid återuppbyggandet av brandhärjade medeltidsstäder tillämpa renässansstadens

(54 av 380 ord)

Medverkande

  • Christer Ljungberg
  • Hans Andersson
  • Lennart Améen
  • Lennart Palmquist
  • Mats Hellspong
  • Thomas Lundén

Litteraturanvisning

B. Ambrosiani & H. Clarke, Vikingastäder (svensk översättning 1993);
L. Améen, Stadens gator och kvarter (1973);
G. Authén Blom (utgivare), Urbaniseringsprosessen i Norden 1–3 (1977);
E. Ennen, Die europäische Stadt des Mittelalters (4:e upplagan 1987);
Peter Hall, Världsstäderna (svensk översättning 1966);
M. Hellspong & O. Löfgren, Land och stad (2:a upplagan 1994);
R. Hodges, Dark Age Economics: The Origins of Towns and Trade A.D. 600–1000 (1982);
P.M. Hohenberg & L.H. Lees, The Making of Urban Europe 1000–1950 (1985);
L. Mumford, The City in History (1961);
A. Schück, Studier rörande det svenska stadsväsendets uppkomst och äldsta utveckling (1926).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, stad. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/stad