Stockholmsskolan, en grupp svenska nationalekonomer som från slutet av 1920-talet till slutet av 30-talet utvecklade inflations- och sysselsättningsteorin samt analyserade stabiliseringspolitikens förutsättningar. Termen myntades av Bertil Ohlin

(27 av 186 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Analys av den kumulativa processen

Stockholmsskolans utveckling skedde i tre överlappande stadier. Det första stadiet ägnades åt tolkningar och klargörande av Knut Wicksells kumulativa process

(20 av 142 ord)

Sysselsättningsteori

I nästa stadium analyserades sysselsättningsfrågan inom ramen för arbetslöshetsutredningen. I ”Penningpolitik, offentliga arbeten, subventioner och tullar som medel mot arbetslöshet” (1934) analyserade Bertil Ohlin arbetslösheten och hur den skulle bekämpas med hjälp av

(33 av 231 ord)

Teoretisk utveckling

Det tredje stadiet av Stockholmsskolans utveckling, som inträffade under slutet av 1930-talet, kom att utmärkas av viktiga teoretiska insatser från dess yngre medlemmar. Erik Lundberg analyserade i sin avhandling

(29 av 201 ord)

Medverkande

  • Claes-Henric Siven
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Stockholmsskolan. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/stockholmsskolan