tändsticka
tändsticka, liten stav, splint, vanligen av trä, försedd med bränsle (som kan vara splintmaterialet självt) och tändämne eller tändsats i ena änden.
Tändstickan tänds genom att tändänden bringas i kontakt med en tändkropp, t.ex.
(34 av 236 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Tändmekanism
Tändstickans strykning mot plånet resulterar primärt i en pulvrisering av de
(11 av 75 ord)Historik
För industriell tändstickstillverkning, se tändsticksindustri.
Svavelstickan, som utgjordes av en oftast i båda ändar svavlad splint (av trä eller vekgarn) doppad i smält svavel, har sedan urminnes tid använts för eldframställning.
Omkring 1675 framställde alkemisten Hennig Brand i Hamburg vit fosfor, ett lättantändligt ämne som kunde användas som tändkropp för svavelstickor. Fosforn inneslöts
(53 av 375 ord)Medverkande
Litteraturanvisning
G. Cederschiöld & E. von Feilitzen,
Den svenska tändsticksindustriens historia före de stora sammanslagningarna (
1945);
Stig R. Johansson ”On the History of Fire Tools and Matches”,
Pyroteknikdagen 1983.
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
tändsticka.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/tändsticka