termomeʹter, instrument för mätning av temperatur. Man utnyttjar därvid någon materialegenskap som ändras med temperaturen, t.ex.

(16 av 112 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Beröringstermometrar

baseras på flera olika fysikaliska fenomen. De vanliga vätsketermometrarna utnyttjar volymutvidgningen hos kvicksilver eller sprit. Temperaturen anges genom längden hos en vätskepelare i ett stigrör av t.ex. glas, förbundet med en termometerkula. Mätområdet beror på vätskans fryspunkt och kokpunkt. Termometern kan användas ovanför vätskans normala kokpunkt om termometerröret, som upptill är avsmält, kan tåla höga tryck. Kvicksilver

(57 av 404 ord)

Strålningstermometrar

(pyrometrar) har många fördelar och möjliggör mätning av höga temperaturer (över 700 °C) som skulle ha förstört

(16 av 112 ord)

Historik

Gradindelade instrument för temperaturmätning började tillverkas i Italien i början av 1600-talet. De tidigaste termometrarna registrerade luftens volymförändring med temperaturen; vid 1600-talets mitt började sprit- och kvicksilvertermometrar komma i bruk. Termometern hade därmed utvecklats till ett någorlunda pålitligt mätinstrument, men det var först under 1700-talet som man påbörjade standardiseringen, och det var alltså

(53 av 378 ord)

Medverkande

  • Lennart Grahm
  • Olof Beckman
  • Sven Widmalm

Litteraturanvisning

W.E. Knowles Middleton, A History of the Thermometer and Its Use in Meteorology (1966).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, termometer. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/termometer