terrakoʹtta (italienska terracotta, ytterst av latin teʹrra ’jord’ och coʹquo ’baka’, ’torka’, ’bränna’), i vidare bemärkelse detsamma som lergods; i mer inskränkt betydelse benämning på föremål använda för konstnärliga och arkitektoniska ändamål med speciella egenskaper. Ibland räknas även tegel för tak,

(41 av 288 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
  • Författare:
  • Roger Carlsson
Källangivelse
Nationalencyklopedin, terrakotta. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/terrakotta