Tibeʹt, kinesiska Xizang, autonomt område i västra Kina; 1,2 miljoner km

(11 av 54 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Natur

Större delen av Tibet utgörs av en högplatå, Tibetanska högplatån, 4 000–5 000 m ö.h. Platån

(13 av 86 ord)

Befolkning och etnografi

Tibets befolkning är etniskt homogen; om man bortser från de kineser som sedan 1949 genom den kinesiska regeringens försorg har bosatt sig i Tibet utgörs befolkningen nästan uteslutande av tibetaner. Dessa livnär sig

(33 av 230 ord)

Religion

I Tibet finns tre religioner: buddhism, bon (eller bönreligion) och islam. Dominerande är buddhismen med Dalai lama som överhuvud. Han betraktas som en inkarnation av barmhärtighetens bodhisattva, Chenresi. Den nuvarande Dalai lama har sedan den kinesiska invasionen en exilregering i Dharamsala, Indien.

(42 av 294 ord)

Näringsliv

Näringslivet har fortfarande en mycket stark tonvikt på jordbruk och boskapsskötsel. Av klimatskäl finns jordbruk bara i dalarna i söder, där

(21 av 150 ord)

Politiska förhållanden

Centraltibet (Ü och Tsang, därav den kinesiska benämningen Xizang) och vissa andra områden ingår i det 1965 upprättade Autonoma området Tibet (Xizang Zizhiqu), medan de östra och nordöstra delarna av det etniska T. ingår

(34 av 240 ord)

Litteratur

Tidigare var den tibetanska litteraturen föga känd, men efter resningen i Tibet 1959 fördes ansenliga mängder blocktryck (jämför blockbok) och manuskript till Indien och västerlandet. Stora delar av detta material

(30 av 214 ord)

Konst

Genom sitt svårtillgängliga läge på en högplatå och omgivet av höga bergskedjor var Tibet länge isolerat från yttervärlden. Först på 1700-talet lyckades

(22 av 153 ord)

Musik

Den lamaistiska klostermusiken, med sång och instrumentalmusik, är Tibets främsta bidrag till

(12 av 80 ord)

Dans

I Tibet intar dansen en framträdande plats i gudstjänstlivet, särskilt på speciella

(12 av 83 ord)

Förhistoria

Förhållandena på den tibetanska högplatån är dåligt kända före mitten av första årtusendet e.Kr.

(14 av 96 ord)

Historia

Tibets historia präglas av landets naturliga otillgänglighet och glesa befolkning, religionens dominerande roll i det sociala och politiska livet och det motsägelsefulla förhållandet till Kina. Den skrivna historien börjar med kungarna av Yarlungdynastin (ca 600–842), vilka utifrån Yarlung Zangbos floddal skapade ett omfångsrikt men löst sammanhållet välde i Centralasien. Förhållandet till Kina var ömsom krigiskt, ömsom fredligt. Buddhismen trängde från 600-talet in vid sidan av den äldre religionen bon men var än så länge en överklassreligion. En antibuddhistisk reaktion 838–842

(80 av 900 ord)

Medverkande

  • Bengt Häger
  • Bo Gyllensvärd
  • Carl Suneson
  • David Ståhl
  • Gunilla Gren-Eklund
  • Hans Hägerdal
  • Ingemar Grandin
  • Jan Ovesen
  • Solveig Mårtensson
  • Sven Behrens

Litteraturanvisning

Litteratur:
G. Grönbold, ”Die tibetische Literatur”, Kindlers Neues Literatur Lexikon (1992).
Konst:
L.S. Dagyab, Tibetan Religious Art (1977).
Dans:
R. Nebesky-Wojkowitz, Oracles and Demons of Tibet (1956).
Historia:
A.T. Grunfeld, The Making of Modern Tibet (2:a upplagan 1996);
L. Petech, Central Tibet and the Mongols (1990);
Hugh Richardson, Tibet and Its History (2:a upplagan 1984);
Sam van Schalk, Tibet: A History (2011);
W.D. Shakabpa, Tibet: A Political History (1967);
D. Snellgrove & Hugh Richardson, A Cultural History of Tibet (1968).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Tibet. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/tibet