Osmanska riket var från början av 1800-talet starkt försvagat och började betraktas som ”Europas sjuke man”. Janitsjarerna avhändes makten 1826, vilket stärkte sultanen men också medförde att militärmakten kunde moderniseras efter västerländsk förebild. Edikt i syfte att reorganisera riket inledde den så kallade reformperioden, Tanzimat (1839–76), men fick endast begränsad effekt.

Stora delar av befolkningen inom Osmanska riket var kristna, som i växande utsträckning fick de europeiska stormakternas beskydd. Imperiet var starkt segmenterat efter religionstillhörighet, där religiöst definierade folkgrupper, millet

(80 av 590 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Ingvar Svanberg
Källangivelse
Nationalencyklopedin, ”Den sjuke mannen”. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/turkiet/historia/den-sjuke-mannen