(1 av 1 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Hettiterna

Omkring 1800 f.Kr. upphörde de assyriska faktorierna att fungera, något som möjligen orsakades av invandrande

(15 av 106 ord)

Nya folkvandringar och riken

Tiden vid bronsålderns slut var turbulent, i östra medelhavsområdet bl.a. präglad av attacker från sjöfolken. Kort efter 1200 f.Kr. upphörde hettiterriket att existera, ungefär

(24 av 167 ord)

Lyder och perser

Vid tiden för kimmeriernas invasion hade Lydien redan framträtt som det frygiska rikets arvtagare. Kimmerierna intog även lydernas huvudstad Sardes men fördrevs ca 600 f.Kr. av

(26 av 182 ord)

Hellenismen

Mindre Asien erövrades 334 f.Kr. av Alexander den store. Det tillföll efter hans död huvudsakligen

(15 av 107 ord)

Det romerska styret

Det pergamenska riket testamenterades 133 f.Kr. till Rom av sin siste kung och blev provinsen Asia. Efter flera förödande krig mellan Rom och Mithridates VI av Pontos blev också Pontos sammanslaget med Bithynien till en provins 63

(36 av 263 ord)

Den bysantinska tiden

År 395 delades romarriket, och den grekiska rikshalvan kom att bilda det östromerska, sedermera det bysantinska riket. Det anatoliska området beboddes vid denna tid företrädesvis av kristna. Hagia Sofia

(29 av 203 ord)

Osmanska rikets expansion

År 1453 intog Mehmet II Konstantinopel, och med denna seger över bysantinarna hade islam slutligen befäst sina positioner i sydöstra Europa och större delen av Anatolien. Konstantinopel blev osmanernas huvudstad, och Hagia Sofia förvandlades till moské. Osmanerna organiserade sitt rike efter bysantinsk förebild. Sultanerna uppfattade sig själva som Konstantinopels och Roms arvtagare, inte som ättlingar till turkiska nomader. Vid hovet utvecklades det osmanska språket, en blandning av turkiska, persiska och arabiska, som blev litteraturspråk i

(75 av 532 ord)

”Den sjuke mannen”

Osmanska riket var från början av 1800-talet starkt försvagat och började betraktas som ”Europas sjuke man”. Janitsjarerna avhändes makten 1826, vilket stärkte sultanen men också medförde att militärmakten kunde moderniseras efter västerländsk förebild. Edikt i syfte att reorganisera riket inledde den så kallade reformperioden, Tanzimat (1839–76), men fick endast begränsad effekt.

Stora delar av befolkningen inom Osmanska riket var kristna, som i växande utsträckning fick de europeiska stormakternas beskydd. Imperiet var starkt segmenterat efter religionstillhörighet, där religiöst definierade folkgrupper, millet

(80 av 590 ord)

Turkiskt nationsbygge

Turkiet utropades till självständig republik 29 oktober 1923 under benämningen Turkiska republiken och med Mustafa Kemal (från 1933 kallad Kemal Atatürk) som landets förste president. Huvudstaden flyttades 1923 till Ankara. Därmed började också på allvar det moderna turkiska nationsbygget, vid en tidpunkt då andra nationer i Europa sedan länge hunnit konsolideras. Genom reformer skulle en modern turkisk nationell identitet skapas. Historieskrivningen skapade föreställningen om turkarna som ett homogent folk med rötter i Centralasien.

(73 av 520 ord)

Militärkupperna

Regeringens växande antidemokratiska tendenser ledde till att militären under ledning av Kemal Gürsel i maj 1960 störtade Menderes, som 1961 avrättades tillsammans med sin utrikes- och finansminister. Syftet med kuppen ansågs vara att befrämja en fortsatt demokratiutveckling i landet. Under militärjuntans överinseende utarbetades en ny författning, och demokratin återupprättades. Författningen av år 1961

(53 av 372 ord)

Turkiet under Özals ledarskap

Hösten 1983 återgick landet till civilt styre. Turgut Özal blev premiärminister efter att hans nybildade parti Moderlandspartiet fått flest röster i ett val som tillät endast tre partier. Moderlandspartiet ses som det första

(33 av 230 ord)

Ekonomisk kris och politisk oro under 1990-talet

En i viss mån islamiskt orienterad politik fortsatte efter Özals död 1993. Premiärministern Tansu Çiller medverkade till detta.

(18 av 126 ord)

Turkiet under Rättvise- och utvecklingspartiet (AKP)

I valet 2002 segrade det nybildade Rättvise- och utvecklingspartiet (AKP), under ledning av Istanbuls förre borgmästare Recep Tayyip Erdoğan. Partiet var liberalare och mer västvänligt än tidigare liknande partier, men vilade ändå på en utpräglad islamiskt värdekonservativ grund. Erdoğan själv tilläts först inte tillträda premiärministerämbetet, på grund av att han 1996 dömts för religiös uppvigling sedan han citerat några strofer ur en gammal dikt, och därför utsågs Abdullah Gül till premiärminister. På grund av sin dominans i parlamentet kunde AKP

(80 av 734 ord)

EU-anpassning och liberalisering

1987 ansökte Turkiet om medlemskap i dåvarande EG. Det första steget mot medlemskap var att realisera den tullunion som redan omnämns i associeringsavtalet från 1963 mellan

(26 av 180 ord)

Turkiets kurdpolitik under AKP

Sedan ledaren för det kurdiska arbetarpartiet PKK, Abdullah Öcalan, infångades i Kenya 1999 och dömdes till ett långvarigt fängelsestraff i Turkiet har PKK omorganiserats. I augusti 2002 beslutade

(28 av 198 ord)

Turkiet och Syrienkonflikten

Grunden för Turkiets utrikespolitik sedan 2002 har lagts av Ahmet Davutoğlu, som fram till 2009 var premiärministerns rådgivare och därefter utrikesminister fram till att han utsågs till premiärminister i augusti 2014. Enligt Davutoğlu skulle Turkiet sträva efter en

(38 av 265 ord)

Efter kuppförsöket 2016

I mitten av maj 2016 lämnade premiärministern Ahmet Davutoğlu sin post och efterträddes av Binali Yıldırım med uppgiften att förbättra Turkiets relationer med länder som Ryska federationen och Israel. Den nya ansatsen hejdades temporärt av ett kuppförsöket i Turkiet 15 juli 2016. Gülenrörelsen utpekades som kuppmakare i samverkan med rörelsens stora nätverk.

Representanter från samtliga stora partier ställde sig bakom president Recep Tayyip Erdoğan, AKP och den turkiska samhällsordningen. Efter kuppförsöket har den turkiska regimen arresterat tusentals personer, stängt banker,

(80 av 597 ord)

Medverkande

  • Frans af Schmidt
  • Ingvar Svanberg
  • Marianne Aringberg-Laanatza
  • Martin Westholm
  • Paavo Roos
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Historia. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/turkiet/historia