(1 av 1 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Författning

Det sedan 1990 återförenade Tyskland är en förbundsstat med 16 delstater varav tre är stadsstater. En av dessa är Berlin, som sedan 1991 är Tysklands huvudstad och säte för förbundsparlament och förbundsregering. Staten styrs enligt den grundlag som 1949 antogs för Förbundsrepubliken Tyskland, dvs. dåvarande Västtyskland. Demokrati, federal maktdelning, stark rättsordning, garanti för mänskliga rättigheter och ett socialt skyddsnät för alla medborgare utgör grund för den tyska staten.

Statschef är förbundspresidenten, som väljs för en femårig mandatperiod (omval möjligt) av

(80 av 811 ord)

Politiska partier

Christlich-Demokratische Union (CDU) och dess systerparti i Bayern, Christlich Soziale Union (CSU), har sedan slutet av 1940-talet spelat en framträdande roll i tysk politik. Deras partiprogram bygger på kristna, sociala och humanitära värderingar inom ramen för marknadsekonomi. Under en stor del av efterkrigstiden har CDU/CSU utgjort grunden för regeringsmakten, först i Västtyskland, senare i det förenade Tyskland. Partiet har innehaft förbundskanslerposten 1949–69, 1982–98 samt sedan 2005.

(66 av 465 ord)

Politik

Regeringsfrågan var efter valet 2013 helt öppen eftersom CDU:s koalitionspartner FDP föll ur förbundsdagen. Die Grünen och CDU/CSU stod för långt ifrån varandra i flera centrala frågor för att ett samarbete partier emellan skulle vara realistiskt. Även möjligheten att SPD, Die Grünen och Die Linke skulle bilda en röd-grön-rosa koalitionsregering diskuterades, men motståndet mot en förbundsregering där Die Linke ingick var betydande inom både SPD och Grüne.

Det enda alternativ som kvarstod var en ”storkoalition” mellan CDU/CSU och SPD. Efter

(80 av 817 ord)

Delstatsval

Koalitionsregeringar finns i varje av Tysklands 16 delstater och även den traditionellt av CSU ledda regeringen i Bayern har blivit en koalitionsregering. Under 2017 kunde noteras att delstaternas regeringskoalitioner har en mer varierad sammansättning än tidigare; exempelvis rosa–röd–grön, röd–svart, röd–grön–gul, svart-grön-gul och svart-grön. De flesta delstatsregeringar leds av något av de stora partierna, men det finns undantag. I till

(59 av 421 ord)

Medverkande

  • Maria Falk
  • Rutger Lindahl
  • Thomas Sommerer
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Statsskick och politik. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/tyskland/statsskick-och-politik