utmattning, försvagning som uppkommer då ett material eller en komponent utsätts för upprepade belastningar som vid ett tillräckligt antal belastningsväxlingar leder till sprickbildning och i ett senare skede till utmattningsbrott. Den belastning som leder till utmattning och slutligen haveri är vanligen betydligt mindre än den enstaka belastning som krävs för att ett brott skall uppstå. Utmattning förekommer i de flesta material, t.ex. betong, plaster och metaller; i denna artikel behandlas främst utmattning i stål.

Ordet utmattning började användas i materialtekniken

(80 av 728 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Historik

I slutet av 1850-talet utförde den tyske ingenjören August Wöhler (1819–1914) de första systematiska undersökningarna av

(16 av 108 ord)

Medverkande

  • Bengt Johannesson
  • Olle Liedholm

Litteraturanvisning

Hållfasthetsdimensionering: Dimensionering mot utmattning 1–2 ( 1977–80);
J. Hult, Spänning och brott ( 1990);
S. Suresh, Fatigue of Materials ( 2:a upplagan 1992).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, utmattning. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/utmattning