Värmland, landskap i Svealand. Värmland gränsar i söder till Västergötland och Dalsland, i väster till Østfold fylke och

(18 av 127 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Naturlandskap och kulturlandskap

(1 av 1 ord)

Terrängformer och berggrund

Värmland utmärks av en starkt skiftande topografi som ger utpräglad relief och stor skönhet åt landskapet. Större delen tillhör norrlandsterrängens relieftyp, medan den sydligaste delen ligger inom Mellansvenska sänkan med dess sprickdalstopografi. Berggrunden domineras av granit i östra Värmland och olika typer av gnejser i väster. Norr om Vänern utbreder

(50 av 353 ord)

Klimat

Inom Värmland sker en övergång från ett vinterkallt inlandsklimat i norr

(11 av 76 ord)

Växtliv

Särskilt i sin norra del, dvs. den del av landskapet som ligger norr om norrlandsgränsen, är Värmland ett utpräglat barrskogslandskap. Drygt 60 % av landskapets

(24 av 168 ord)

Djurliv

De syd- och nordsvenska faunorna möts i Värmland, och Vänern och älvarna har sitt speciella djurliv. Varg, som är landskapsdjur, återkom i början av 1980-talet och har nu

(28 av 193 ord)

Kulturlandskap

Det värmländska odlingslandskapet har fått sin nuvarande prägel av den omfattande hemmansklyvningen under 1700- och 1800-talen. Den tog sig i olika delar av

(23 av 161 ord)

Dialekter

Värmlandsmålen präglas av äldre kulturströmmar från alla väderstreck. Norska, nordsvenska, västgötska och senare också yngre östliga, mellansvenska dialektdrag har nått olika spridning i landskapet.

Nordvästliga drag är bevarade äldre diftonger (stein ’sten’, ôuge ’öga’, hôurde ’hörde’), u-vokal i st. född riksspråkets o (bu ’bod’, tru ’tro’), försvagade ändelsevokaler (häster ’hästar’, kaast ’kasta’, frys ’fryser’), ä-ljud

(55 av 403 ord)

Ortnamn

Landskapsnamnet, ’värmarnas land’, återgår troligen på ett äldre namn på Borgviksälven, Värma ’den sjudande, icke tillfrysande’, liksom sjönamnet Värmeln, sockennamnet Värmskog och gårdnamnet Värmerud ’rudet, röjningen vid Värma’. Vid Klarälven låg medeltidens tings- och marknadsplats Tingvalla, där Karlstad 1584 fick stadsprivilegier

(41 av 299 ord)

Näringsliv (i ekonomisk-historiskt perspektiv)

Genom invandring från sydväst blev Värmland befolkat under stenåldern först i områdena kring Vänern. Under medeltiden, då boskapsskötseln spelade en stor roll, uppstod också efter hand bergsbruk i Värmland, baserat

(30 av 208 ord)

Konst

Värmlands rika medeltida kyrkokonst är färgad av närheten till Norge och Västergötland och har som en yttersta förutsättning de pilgrimsleder till Nidaros som förde genom landskapet. Ett femtiotal dopfuntar är bevarade, flertalet i täljsten och utförda i Norge eller under norskt inflytande. Bland träskulpturer kan nämnas madonnaskulpturer från 1200-talet i Rudskoga och Glava kyrkor, en senmedeltida

(56 av 396 ord)

Arkitektur

Medeltida fästen som Edsholm i Grums församling och Saxholm i Ölme församling är viktiga bidrag till Värmlands äldsta bebyggelsehistoria. Av landskapets sextio medeltida sockenkyrkor kvarstår av träkyrkor endast Södra Råda och Hammarö. De enda stenkyrkor som till någon del bevarat sin medeltida karaktär är Botilsäter och Gillberga.

På 1500- och 1600-talen dominerade

(52 av 366 ord)

Musik

Bortsett från det folkliga musicerandet begränsades musikodlingen fram till 1700-talet huvudsakligen till kyrka och skola. Under 1700-talet utvecklades även på bruksherrgårdar, i prästgårdar och borgarhem ett rikt musikliv, som kulminerade vid de årliga marknaderna i Karlstad och Kristinehamn. Ett ”harmoniskt sällskap” verkade

(42 av 298 ord)

Folkkultur

Värmlands folkkultur är mycket heterogen. Den kan indelas geografiskt i flera delregioner. I norr och nordöst hör landskapet till den nordsvenska fäbodregionen, med ett ända in på 1900-talet fungerande fäbodssystem, främst kopplat till gårdarna i Klarälvsdalen. I nordväst syns fortfarande spåren efter den finska invandringen under 1500- och 1600-talen, med glest liggande finngårdar med rökstugor och med en ännu under 1900-talets första hälft finsktalande befolkning.

Värmlands västra del präglas mycket av

(71 av 504 ord)

Värmland i litteraturen

De fyra stora författarna från Värmland, E.G. Geijer och Esaias Tegnér under förra hälften av 1800-talet samt 90-talisterna Gustaf Fröding och Selma Lagerlöf, har alla sina rötter i den värmländska herrgårds- och brukskulturen. Henry Olsson har i inledningskapitlet till sin Frödingbiografi givit en utomordentlig sammanfattning av vad detta det klassiska Värmland

(51 av 361 ord)

Förhistoria

Värmland är relativt fattigt på fornlämningar: ca 5 550 är kända, och gravar av röse- respektive högkaraktär utgör 40 % vardera. Från stenåldern är ca 500, ojämnt spridda boplatser kända, varav de flesta är fångstboplatser i strandlägen. I sydvästra

(37 av 262 ord)

Historia

Inbyggare i regionen omtalas redan på 1070-talet i Adam av Bremens krönika; landskapsnamnet nämns dock först under 1200-talet. Värmland, som länge var glest befolkat, tycks under medeltiden i stort sett ha omfattat samma område som i dag, med undantag för att Nordmarks härad först på 1570-talet fördes dit. Hur Värmland kristnades är dåligt känt: någon missionär omtalas inte. Landskapet, som kom att tillhöra Skara stift, fick heller aldrig något kloster,

(70 av 497 ord)

Medverkande

  • Agne Furingsten
  • Anders Hillgren
  • Carl Olov Sommar
  • Göran Dahlbäck
  • Göran Hallberg
  • Hans-Olof Boström
  • Jan von Konow
  • Klas-Göran Selinge
  • Lennart Hedwall
  • Martin Fritz
  • Mats Widgren
  • Olle G. Olsson
  • Sven Behrens
  • Ulf Gärdenfors

Litteraturanvisning

Allmänt:
A. Hillgren (utgivare), Ditt Värmland 1–5 (1988–95).
Natur:
B. Ehrenroth & J. Schützer, Värmländsk natur: En guide till naturreservaten och andra intressanta områden (1988);
Nils H. Magnusson & K. Curry-Lindahl (utgivare), Natur i Värmland (1954).
Kulturlandskap:
G. Bladh, Finnskogens landskap och människor under fyra sekler (1995);
Yngve Nilsson, Bygd och näringsliv i norra Värmland (1950).
Dialekter:
R. Broberg, Språk- och kulturgränser i Värmland (1973);
B. Pamp, Svenska dialekter (1978).
Ortnamn:
E. Rosell, Ortnamn i Värmland (1984);
B. Falck-Kjällquist, Ortnamnen i Värmlands län 1 Inledning (1984).
Konst:
”Konst i Värmland”, Värmland förr och nu 1985;
H.-O. Boström, ”Värmlands nations konstsamling”, Nationen och hembygden 1979;
H. Kjellin, ”Värmländsk konst och värmländska konstnärer”, i H. Kjellin m.fl. (utgivare), Värmland, ett storslaget och egenartat landskap (1946);
”Värmlands och Dalslands kyrkor och kyrkliga konst”, i E. Palin m.fl. (utgivare), Karlstads stift i ord och bild (1952).
Musik:
”Musik i Värmland”, Värmland förr och nu 1982;
”Över nejden går låten”, Värmland förr och nu 1994;
Olof Andersson, Svenska låtar: Värmland (1930, nytryck 1978);
L. Hedwall, Herrgårdsmusiken i Värmland och musiklivet i Karlstad 1770–1830 (1992);
L. Hedwall, En Öfwersigt af Musiken inom Wermland (1995);
Gunnar Turesson, Värmländska kulturtraditioner 1–10 (1960–94).
Förhistoria:
”Kring Värmlands fornlämningar” , Värmland förr och nu 1972;
G. Winberg, ”Värmland”, i Sverker Janson & E.B. Lundberg (utgivare), Med arkeologen Sverige runt (3:e upplagan 1987).
Historia:
Harald Elovson m.fl., Värmland (1956);
G. von Schoultz, Värmland (1982).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Värmland. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/värmland